Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Sagan om Ragnar Lodbrok och hans söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde de sig redo att fara. Då sade Ragnar till
dem: »Om I finnen mön så skön, som mig är sagdt,
så bed henne komma till mig, ty då vill jag ega
henne och hon skall blifva min. Men jag vill, att
hon skall komma hvarken klädd eller oklädd, hvarken
mätt eller hungrande; icke ensam, ej heller följd af
någon menniska.»
Männen foro sina färde och kommo till gården, der de
funno Kraka, och syntes dem ingalunda vara för mycket
sagdt om hennes skönhet. De framförde derför konungens
vilja och bud. Kraka eftersinnade hvad konungen hade
sagt och huru hon skulle kunna efterkomma hans önskan
men Grima sade »sig icke förstå, om den kungen vore
riktigt klok.» Kraka svarade männen med dessa ord:
»Så har kungen talat, att det månde ske, som han
sagt, om jag eljest förstår rätt, hvad han menar;
och vill jag komma till edra skepp, dock icke förr
än i morgon.» Männen foro då åter till skeppen och
sade för Ragnar, huru de uträttat hans ärende.
Följande morgon bittida begaf sig Kraka till
skeppen. Hon var klädd i ett fisknät och hade för
öfrigt sitt hår utslaget omkring sig. Hon hade ätit
en lök och var åtföljd af vallhunden. När hon kom
ned till stranden, frågade Ragnar från skeppet,
»hvem hon var och hvad hon ville.» Kraka svarade:
Djerfdes ej bryta
bud, som konungen gaf
mindre motstånd att göra.
Huru att komma
klädd och dock oklädd,
följd och dock o följd,
tungt i mitt sinne låg.
Väl du nu gjorde,
väldige verldsfader,
om mön den milda
mig omfamnade.
<poem>
Kraka svarade:
<poem>
Ej bryte du ordet,
kung! som du gifvit.
Kraka har sökt dig,
i frid fare hon, Hilmer[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
