Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Sagubrott om Bråvalla slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gnep den gamle, mot honom. Men det gick honom som
så många andra. Han fick af Starkodder sin bane och
likaså kämpen Håte. Men Starkodder hade sjelf de
svåraste sår. På halsen hade han fått ett stort hugg,
likaså framuti bröstet, så att lungorna kröpo ut,
och på högra handen hade han förlorat ett finger.
Då konung Harald nu blef varse, att manfallet började
blifva större på hans sida, och huru stort nederlag
hans hirdmän och kämpar lidit, stälde han sig på
knä i vagnen, som fört honom till striden, fattade
ett saxsvärd i hvardera handen och eggade hästarna
till språng midt in bland fienderna, der de voro som
tätast. Han högg och stack omkring sig på alla sidor
med svärden, afhändande så mången man lifvet, fast
han hvarken kunde gå eller sitta till häst. Slutligen
träffade ett klubbslag den gamle konungens hufvud, så
att detta remnade, och konungen föll död ur vagnen.
Odin i Brunes gestalt säges hafva gifvit Harald
Hildetand sin bane. – Så snart konung Ring såg Haralds
vagn tom och deraf kunde förstå, att han var död, lät
han genast med stridslurarna gifva tecken, att striden
skulle upphöra, tillbjudande alla i fiendehären fred
och skonsmål, som de äfven antogo.
Följande dagen emot morgonen lät konung Ring undersöka
valplatsen för att finna sin frändes, konung Haralds
lik. Först vid middagstiden fann man det under en
stor hög af döda kroppar. Ring lät nu tvätta och sköta
det konungsliga liket efter gammal sed. Derpå byggdes
ett bål, och lades dit Haralds gyllene skeppsstam. Det
kungliga liket lades öfverst på bålet, som sedan
antändes. När då alla de förnämsta höfdingarne gingo
sörjande omkring bålet, uppmanade konung Ring dem att
kasta på elden guld och vapen och det dyrbaraste de
egde att dermed föda den låga, som förtärde en så stor
och vidtfrejdad konung. När bålet var nedbrunnet,
uppsamlades askan efter det förbrända liket och lades
i en urna, som jemte den häst, Harald helst ridit,
äfvensom hans vapen och sadel, infördes i en stor,
uppkastad hög. Sedan högen var igenkastad, talade
konung Ring till männen, bedjande gudarne, »att
Harald främst bland de döda måtte rida till Valhall
och der uti Odins sal bereda vänner och fiender goda
säten.»
Konung Ring blef nu ensam rådande öfver hela sin
aflidne frändes rike, både öfver Svea och Dana
välde. Till drottning egde han konung Gandalfs i
Alfhem dotter Alfhild, som var ganska skön till
utseendet, såsom hela hennes slägt. Med henne egde
konung Ring en son, som hette Ragnar och som tidigt
blef mycket stor och stark, mem på samma gång den
skönaste man, ty derutinnan bråddes han på mödernet.
När nu kontmg Ring var till åren kommen och Alfhild
längesedan var död, seglade han en gång ned till Viken
för att bilägga några tvistigheter, som der uppkommit
mellan skattkonungarne. Der blef då hållet ett stort
offer, och bland de många, som fjerran ifrån infunnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
