Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - Sagubrott om Bråvalla slag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Denne mottog henne gästvänligt, och efter någon tid
tog han henne till äkta.
När tidenderna härom kommo till Ivar, blef han
mäkta vred, och med en flotta, så stor, att ingen
viste räkning på skeppen, seglade han österut till
Gardarike för att hämnas på Radbart för det denne,
honom oåtspordan, tagit hans dotter till äkta.
När nu Ivar var kommen in i Kyrialabotten, såsom
Finska viken då kallades, hände det natten förr,
än landstigning skulle göras, att Ivar hade en dröm,
som syntes honom särdeles märklig. Han tyckte sig se
en stor drake flyga ut öfver hafvet, och var drakens
färg som guld, och det gnistrade af honom allt uppåt
himmelen, som ur en stor smedjeugn, så att skenet
deraf gick ut öfver alla de närmaste länderna. Alla
foglar, som i nordlanden vistas, tycktes följa
draken efter. Åter syntes honom på ett annat ställe
uppstiga norr ut i landet en molnsky, som förde med
sig storm med slagregn och isglopp. När den stora
draken flög upp ur sjön på land, föll slagregnet med
mycken tjocka och mörker öfver honom, så att hvarken
han eller foglarne syntes; men han hörde dock det
myckna gny, som gick allt sydvest ut öfver landet,
så långt som hans riken sträckte sig. Då tyckte han
sig se stället, der hans skepp lågo, och blefvo alla
dessa till hvalfiskar, hvilka summo ut till hafs.
Ivar lät kalla sin fosterfader Horder att uttyda
denna drömmen. Horder svarade, att han var så gammal
till åren, att han ej mer var duglig att uttyda
drömmar. Horder stod då på en bergklint framför
ändan af skeppsbryggan, men Ivar låg i sitt tält på
höfdingaskeppet och hade dragit åt sidan täckelset,
medan han samtalade med sin fosterfader. Konung Ivar,
som nu var mycket gammal, hade fått stor ängslan af
drömmen och befalte Horder stiga ombord på skeppet
och der uttyda hans dröm.
»Dit går jag icke», svarade Horder; »icke heller göres
behof af att utreda din dröm, ty du lärer nogsamt
sjelf veta, hvad den betyder, och är förmodligen icke
långt dertill, att Svea rike och Danmark skola skiftas
och blifva åtskilda. Lärer du nu vara kommen döden
helt nära, fast du har inbillat dig kunna underkufva
alla riken och ej vetat besinna, att endast det skall
hafva framgång, att du snart måste dö, utan att någon
af de dina bekommer riket efter dig.» – »Kom hit och
säg dina onda spådomar», ropade då Ivar. – »Nej»,
svarade Horder, »här vill jag stå och dem förkunna.»
Konungen begynte då fråga: »Hurudan är bland Asar
min fader Halfdan?» Horder svarade:
Han är hos Asar
Balder, som alla
Gudar begräto,
och dig olik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
