Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Berättelser ur Sveriges sagoålder
- Sagan om konung Alf och hans kämpar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Här såg jag alla
jemnstarka följa
konungasonen.
Månde vi träffas
sälle åter,
när hädan vi skilts.
Lättare är ej
lifvet än döden.
Nu komma de Alfs kämpar, som blifvit qvarlemnade
på skeppet, och gåfvo de en stund striden en annan
vändning. Men myckenheten var för stor. Likvisst
höllo Alfs män striden ut ända till natten, då Insten
föll. Han qvad då:
Fallen är Hroker
raske kämpen,
männens höfding,
allt med kungen.
Oss bör Odin
ondt att löna,
när han sådan konung
segern rånade.
Ute hafver jag
aderton somrar
följt den djerfve
med blodfärgadt svärd.
Annan drotten,
om än berömd,
skall jag ej ega.
Nu vill jag dö.
Här månd Insten
segna till jorden,
hvila sitt hufvud
hos konungen.
Det månde stridsmän
till sagor göra,
att Alf sjökonung
leende dog.
Så lågo Alf och hans kämpar fallna. Den segrande
Asmund och hans folk gingo bort från valplatsen,
och allt var tyst efter den mördande striden. Då kom
Gunlöd, jarlen Alf den gamles hustru, till valplatsen
för att söka sina söner. Insten fann hon död, men
Utsten var ännu vid lif, ehuru sårad till döds. Ännu
tvänne af Alfsreckarne fann hon, Bard och Björn,
och dessa jemte sonen lät hon föra hem till sig,
der hon i hemlighet läkte deras sår, hvarpå Bard och
Björn begåfvo sig till konung Sölve i Sverige, men
Utsten kom till sin frände, konung Östen i Danmark.
Ännu en af Alfsreckarne räddades; det var Hroker den
svarte. Han hade fått många och stora sår, men kunde
likväl om natten taga sig fram till en bonde i skogen,
der han blef, tills han fått sina sår ombundna. Sedan
kom han till en slägting längre norr ut i landet, der
han var, tills han blef fullkomligt läkt. Då begaf
han sig till Götaland och kom derifrån till konung
Hake i Skåne, hos hvilken han var öfver vintern.
Huru friskt i Alfsreckarnes hjertan deras konungs
minne lefde och huru högt deras anseende stod, derom
lemnar sagans fortsättning fullgoda intyg.
Konung Östen egde en rådgifvare, en man af stort
inflytande, vid namn Ulf den röde. Han egde 8 söner,
alla stora kämpar, men af ett afundsamt och ondt
sinnelag. Så väl fadern som sönerne hade ondt i sinnet
till Utsten.
En gång vid gästabudsbordet berättade Utsten om konung
Alfs fall och prisade honom som den berömligaste bland
män. Men då Ulf sade sig vara jemngod med honom eller
med den fallne konungen, qvad Utsten:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:40 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/1/0093.html
