Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Berättelser ur Sveriges sagoålder - 2. Ynglingasagan. - Konung Rolfs hof och Hottur Bondesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Led så året fram, och det var vid julen följande
året. Julaftonen sutto konungen och hans män till
bords, då dörrarne till den stora salen hastigt slogos
upp, och konungens tolf berserkar, alla gråhåriga och
jernklädda, trädde in. De gingo rakt fram i salen,
och är det berättadt, att, när den, som främst gick,
fick se de båda nykomne männen (Bodvar och Hjalte),
blef han något bestört. De fortsatte emellertid sin
gång fram till konungen och helsade honom, hvarpå de
enligt, sin vana gingo rundt kring salen, spörjande
männen i ordning utefter bänkarna, »om någon tyckte
sig vara jemngod med dem». När ordningen kom till
Bodvar, sprang han upp och svarade: »icke blott
jemngod, utan mycket bättre», fattar derpå berserken
med hela hans härbonad under armarna och kastar honom
så hårdt i marken, att benen så när sönderbrutits. På
samma sätt lekte Hjalte med en annan berserk, så att
mycket oljud blef i salen.
Konungen sprang då upp från sitt högsäte och ned i
salen till Bodvar, bedjande honom vara stilla. Bodvar
svarade, »att berserken skulle mista lifvet, om han
icke ville tillstå, att han vore sämre än han.»
– »Detta lärer noga vara utmärkt och ögonskenligt
för en hvar» – svarade konungen. Då lät Bodvar,
liksom Hjalte, berserkarne stiga upp, och satte sig
sedan männen ned, en hvar i sitt säte. Konungen höll
dem nu före, »att intet vore så stort och starkt,
att det icke egde sin like, och vore det hederligast,
att Bodvar, Hjalte och berserkarne nu förliktes väl
sins emellan.»
Så skedde, och fördelades sedan rummen i salen så,
att Bodvar, som var mest hedrad och afhållen, satt
näst konungen på höger sida och invid honom Hjalte
den skicklige (hugprude), ett tillnamn, som han fått
af konungen, emedan han aldrig visat tecken att
vedergälla på hofmännen det hån, han fordom lidit
af dem. – Till venster om konungen sutto de tre
bröderne Svipdager, Bejgader och Hvitserk, vidare de
tolf berserkarne, och så de öfrige konungens män.
Hände sig nu en gång, när konung Rolf satt i sin
kungliga sal och hans män och kämpar omkring honom,
att han sporde Bodvar, »om han någonstädes visste
en konung, som vore hans like?» – Bodvar sade sig
icke veta det, »dock är det en sak» – tillade han
– »som något tyckes minska edert anseende», och på
konungens fråga, »hvad det månde vara», svarade han:
»det felas eder, att I icke afhemten ert fädernearf i
Upsala, som konung Adil med orätt besitter.» Konungen
genmälde: »drygt lärer det blifva att utföra, ty Adil
är grym och full med trolldom och dertill mäktig.» –
»Lika fullt anstår det eder att begära igen, hvad eder
tillhörer» – svarade Bodvar, och konungen genmälde:
»rätt är, som du talar, Bodvar, ty, mig åligger
hämnden efter min fader, och jag vill hemta mitt
arf med strid.»
Konung Rolf rustade sig nu till färden uppåt Sverige
med 100 man, hvartill kommo hans tolf kämpar och
lika många berserkar. Under vägen kommo de en afton
till en bonde, som stod ute och båd dem taga in hos
sig. Konungen undrade, om han kunde emottaga dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
