Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTORD 507
i förbundets årsberättelse 1903. Från och med detta år avhöll sig förbundet
konsekvent från delaktighet i alla allmänna utställningar såväl hemma som
utomlands - en ståndaktighet, som väckte stark ovilja även hos partiets gamla
anhängare, den innebar ju vilja att försvåra svenska konstens framgång vid
internationella tävlingar.
Förbundets jubileumsutställning 1905 blev en glanspunkt i dess tillvaro. Den
upplivade minnet av dess heroiska förflutna, av oppositionens utbrott, som nu låg
20 år tillbaka i tiden. 1905 erhöll förbundet även ett ekonomiskt stöd i
bankdirektör Ernest Thiel, som då bildade sitt konstgalleri och därmed upptog Pontus
Fiirstenbergs mecenatskap. Furstenberg hade avlidit 1902 och hans
konstsamling hade övergått till Göteborgs museum. Mot Nationalmuseum visade
förbundet en sur uppsyn. Museets styrelse - nu delvis men ännu otillräckligt
rekryterad -. ställde sig dock utanför partierna och sökte översläta de styrandes
under ett förgånget århundrade begångna synder. De partifärgade nya
bestämmelser i inköpsstadgan av 1900, som väckt så mycken ond blod och som
förvärrat partistriden,1 blevo upphävda 1906,
I utlandet föranstaltade förbundet separatutställningar, de främsta i
Köpenhamn 1903 -. med stor framgång - och i Berlin 1910. Men sin största triumf
upplevde förbundet 1915, då Richard Bergh efter Nationalmuseets omorganisation
blev dess chef. Konstnärsschisinen var därmed avslutad. Fredsslutet medförde
omedelbart en genomgående förnyelse av museets moderna svenska avdelning, där
förbundet nu intågade i samlad flock.
Inom förbundets skola hade verksamheten pågått 1889-1891 och 1905-1908.
Sistnämnda år medförde en ny ungdomsutvandring till Paris, där många av
kamraterna samlades i Henri Matisses elevateljé. Redan 1909 uppträdde de i
samlad trupp i Stockholm med "de ungas utställning". Under den vinter, som
närmast följde, räknades samtidigt 15 unga svenskar i Matisses skola.
Inom måleriet blåste nu nya vindar, förkunnades nya lärosatser. Måleriet hade
under det gångna århundradet nått en imponerande färdighet i naturavbildning, i
teckning, modellering, färgbehandling, ljus- och luftstudium. En skeptisk
iakttagare kunde få intryck av att måleriet tröttnat vid de vunna resultaten och att
utvecklingen nu måste gå i helt ny riktning.
Missnöje hade naturligtvis ej saknats under den gångna tiden av brytningar
och experiment. Leda vid skolor, skolkonst, professorslärdom kläddes i starka
ord. I otåliga ungdomars brev från 1890-talet läsas uttryck som "den döda
naturen", "den banala, intetsägande verkligheten" - det saknades ej opposition
varken mot realisternas fordran på naturanalys eller mot impressionisternas på
naturintryck. Konstnärens uppgift var ej att efterbilda utan att skapa, ej att
1 Se sid. 331.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
