Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Vid seklets slut. Skulptur och arkitektur - 4. Arkitekturen: Helgo Zettervall överintendent, Uppsala domkyrkas restauration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID SEKLETS SLUT. SKULPTUR OCH ARKITEKTUR 475
Med Scholanders avträdande från skådeplatsen hade konstvärlden förlorat en
klar intelligens och en upplyst ledare, vilkens tendenser till despotism tyvärr ofta
dämpats av hans skepticism men som i frågor av betydelse sagt sitt ord med
kraft och som, då han ej fick bestämma, vid mer än ett tillfälle åtminstone
uppnådde att mindervärdiga uppsåt uppskötos, om de också ej alltid inställdes.
Två frågor av denna art - Uppsala domkyrkas restaurering och
Helgeandsholmens, Stockholms medelpunkts monumentala bebyggelse - blevo brännande
under 1880- och 90-talen.
Efter Scholanders död våren 1881 och efter Dardels avgång från
överinten-dentsbefattningen följande år hade Helgo Zettervall blivit den ledande arkitekten
inom ämbetet och dess högste chef. På denna plats kvarstod han till 1897.
Helgo Zettervall. Zettervall hade vid Scholanders frånfälle nått sitt femtionde år,
var utan fråga dennes presumtive arvtagare, en arkitekt av kraftfull och
personlig läggning, hade utvecklat en flödande och imponerande alstringsförmåga och
sökte allt fortfarande nya och stora uppgifter.1
Under arbetet på Lunds domkyrkas nydaning hade han uppgjort förslag till
restaurering av ytterligare fem katedraler - i Linköping, Uppsala, Strängnäs,
Skara och Kalmar. Projektet till Uppsaladomens förnyelse hade han framlagt
1875, och detta uppslag hade föranlett en principdebatt med Scholander - här
skildrad i det föregående.2
Scholander var alls ej någon motståndare till restaurerande av gamla
byggnader, han hade med intresse sett restaureringar i Frankrike och Tyskland och
hade själv försökt sig på att återställa ett rum från 1500-talet i Kalmar slott.
För resultatet av Zettervalls verksamhet i Lund hade han de högsta lovord. Men mot
dennes Uppsalaprojekt ställde han sig från början upprorisk. Zettervall hade
med utgångspunkt i domkyrkans planläggning och i dess äldsta delars karaktär
sökt rekonstruera kyrkan, sådan hon kunnat vara gestaltad, om hon blivit
konsekvent utförd efter den plan, som kunde utläsas ur hennes äldsta del. Men i
själva verket hade kyrkan aldrig blivit uppförd i en enhetlig stil, under en
långvarig byggnadstid hade hon fått en av materialet - tegel - betingad övervägande
nordtysk karaktär. Zettervall ville av katedralen, sådan han nydanat den,
åstadkomma en konsekvent genomförd helhet, Scholander såg i domkyrkan ett
historiskt minnesmärke och framhöll, att ändamålet med en restauration vore att
bevara det formuttryck, byggnaden erhållit under uppbyggandet.
Så blev frågan liggande, till dess Scholander dött och Zettervall blivit den
ledande i statens byggnadsfrågor. Då befalldes överintendentsämbetet av Kungl.
Maj :t att inkomma med nytt utlåtande i restaurationsfrågan. Efter en ny studieresa
till norra Frankrike 1882 framlade Zettervall överarbetade ritningar, där en och
annan detalj i de tidigare förslagen var ändrad, varpå dessa ritningar stadfästes
av Kungl. Maj:t den 30 januari 1884.
1 Om Zettervalls tidigare verksamhet se sid. 144 o. f. - 2 Sid. 148 o. f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
