Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Vid seklets slut. Svenskt måleri (fortsättning) - 15. Etsare: Axel Herman Hägg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 GEORG NORDENSVAN
Han var då en medelålders man. Född på Gotland hade han i sin ungdom
studerat skeppsbyggeri i Karlskrona och därefter varit konstruktionsritare vid
skeppsvarv i England. Där hade han även studerat arkitektur, och därifrån företog han
studieresor på kontinenten. Då han slog sig på att måla akvarell, blev det
huvudsakligen arkitekttirmotiv, han valde. Det dröjde ej länge, förrän hans försök väckte
uppmärksamhet.
"Växla mig den du!" skrev Scholander i ett brev 1871 på tal om Hägg. "Det var
en riktig baddare att vara driven i arkitektur ritning och akvarell. Så går det, då
man får vara med och se vad andra göra samt icke är stängd till blott fnaskande
inom den egna fataburen."
Scholander hade anledning att avundas denne svenske europé, som idkade sin
konst i frihet och valde sina motiv efter behag i gamla kulturländer - en ny
Billmark, fastän med andra utgångspunkter än denne.
Från akvarellen övergick Hägg till etsning, väckte uppseende med
medeltids-bilden "Vesperklockan" (1879), vann medalj i Paris vid sitt första uppträdande
på salongen 1882 och var snart en eftersökt etsare i London, där han fortfarande
förblev bosatt.
Han valde företrädesvis motiv från gamla stilla städer - med en rinnande flod,
med en välvd bro mellan gamla gavelhus, där lampan brinner framför
helgonbilden i hörnet och några gamla kvinnor sitta vid sitt arbete, medan högt uppe över
tak- och trappgavlar en gammal katedrals tornspira höjer sig mot den stilla
kvällshimlen. Det hela en fridsam, stämningsfull idyll.
Eller uppsökte han medeltida storstadsgator med de rika köpmanshusens granna
fasader och pittoreska gavlar, med de sirade fontänerna med Sankt Göran och
draken och med stadsportarnas smidiga klocktorn. Eller skildrade han franska
eller engelska katedralers rikedom. Han återgav den arkitektoniska
karaktären med fackkunskap, och han gav fylligt uttryck åt stämningen, åt ljusdunklet
under de höga valven, korsningen av skuggor och dagrar, färgbrytningen från de
målade fönsterna mot väggarnas fresker och skulptur.
Där han fann motivet färdigt, stämningsfullt och pittoreskt återgav han det med
full realism och fyllde gärna det gamla minnesmärket från en gången tid med ett
livligt staffage av nutidsfigurer. Där tiden eller vandalismen härjat, lät han sin
fantasi, tyglad men alls ej slaviskt bunden av stilkänslan, återställa den plundrade
katedralen. Exempelvis gav han i "En framtidsbild" (1881) en
fantasiframställning av Uppsala domkyrka "restaurerad", imponerande och rikt utsirad. I ett
senare blad behandlade han koromgången i Uppsaladomen, valde även ett och
annat motiv från Visby och från gamla Stockholm (fiskarhamnen vid slussen).
Häggs teknik var djärv och elegant, kraftfull och känslig. Han sparde inga medel
för att nå en stark effekt i linjerna liksom i tonen. Det säkra perspektivet,
ljusbehandlingen och det känsliga luftstudiet giva hans arbeten en målerisk hållning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
