Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Vid seklets slut. Svenskt måleri (fortsättning) - 13. Fantasiinslag i svenskt måleri - Acke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
GEORG NORDENSVAN
Axel Andersson - i hemmet och kamratkretsen kallad Acke,
vilket namn han 1904 antog som sitt tillnamn - tillhörde den
akademiska elevkretsen från 1880, var där kamrat till Bergh, Björck, Tirén.
Arsenius, Zorn, Krouthén, Nyberg, till den krets alltså av lovande ungdomar, som då
representerade det svenska måleriets morgondag.
I skolorna hade Acke ej varit en av dem, som arbetade mest energiskt och
målmedvetet, hans historiska uttryck: "teckningen kommer efteråt" - fällt till
professor Wallander, då denne gjorde ett besök i modellskolan och besåg elevernas
studier - är belysande nog för hans syn på tingen. Hans prismålningar - "Gustav
Vasa inför kung Hans" och "Den
förlorade sonen" - fördunklades av
kamraternas. Under en vinter i Paris
1882–83 sysselsatte han sig mest med
etsning, efter hemkomsten målade han
några porträtt, som vittna om ärligt
studium, och en del fjällandskap från
O viken i anslutning till Tirén. En
humoristisk bondgenre, kallad "En
viktig handling", skildrar i allvarstung
färgskala, hur en nyfödd liten
människa väges med betsman.
Ackes experimentlust medförde en
och annan överraskning för samtida
iakttagare. Han försökte sig som
dekoratör och gav i sina målningar i
restaurang du Nord ett uppslag till
modernt väggmåleri i gammal stil.1
Med en skicklighet, som förvånade,,
restaurerade och kompletterade han
medeltida målningar i de Geerska
gravkapellet i Uppsala domkyrka. Han var en begåvning, men man visste ej
var man hade honom och det hände, att man ej tog honörn på allvar.
En vårafton, då Acke ämnade bege sig ut i skärgården, förde honom slumpen
från Blanchs kafé ombord på en ångbåt, som gick till Mariehamn. Åland blev
därefter under ett antal år framåt hans högkvarter. På åländska landsbygden målade
han friluftsstudier och stämningar i tidens anda - bondtyper, Slåtterfolk, fiskare,
vinter j ägare. I målarkolonierna i Mariehamnstrakten levdes ett muntert
kamratliv, där det kvinnliga elementet ej saknades. Ett resultat blev, att en av de
unga finländska målarinnorna i kretsen, fröken Eva Topelius, år 1891 blev fru
Acke. Det unga paret blev omsider bofast i Vaxholm, där "Ackes ech Ej as hus" fick
namnet Villa Akleja.
1 Omnämnda sid. 354.
J. A. G. Acke.
Foto.
Acke, f. 1859, d.
1924.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
