Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Vid seklets slut. Svenskt måleri (fortsättning) - 10. Otto Hesselbom - Axel Erdmann, Aron Gerle - Axel Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde sin pariserresa 1894 - från denna resa stammar bland annat "Sommardag
vid Suresnes", där den överhettade luften och det kritaktigt vita solskenet är
träffsäkert återgivet - besökte även Nordfrankrike och Holland, har sedan under en
frodig verksamhet målat svenska motiv från havet och landsbygden - solig
snövinter, vårbrytning, sommar. En Stockholmsmålning, som förutom konstvärdet
har lokalt intresse, är det här meddelade motivet från Valhallavägens skärning
med Sibyllegatan, sådan platsen tedde sig i början av 1890-talet.
Axel Erdmann, f. 1873.
Aron Gerle, f. 1860.
Stockholms säregna karaktär hade blivit så gott som
återupptäckt av de hemkomna parisarna och tolkad med olika
lynnen och förutsättningar av Nordström, prins Eugen, Eugen
Jansson och flera. Bland senare Stockholmsskildrare äro Nils Kreuger och Axel
Erdmann – den sistnämnde slog sig på att måla även moderna, banala gator och
platser i olja, medan Aron Gerle valde stämningar från gamla gator uppe på
mal-marna, halvskumma natt- eller morgonstämningar över sovande, tillbommade
gamla byggnader - motiv, som visa någon släktskap med Eugen Janssons blå
gatstämningar utan (att man likväl kan beskylla Gerle för efterbildning, lika litet
som hans tungt (allvarliga landskap och kolteckningar, om också besläktade med
Nordströms, kunna avfärdas som konst i andra hand.
Axel Sjöberg, f. 1866.
Skärgården utanför Stockholm har fått sin målare i Axel
Sjöberg. Det är ej sommargästernas miljö, han skildrat, ej heller
idrottsmännens, seglarnas och tävlarnas tummelplats. Hans område tlev yttersta
skären, havsbandet, och han har skildrat denna miljö med kärvt allvar.
Hans väg gick genom Konstakademien - där han 1891 målade tävlingsäirmet
"Den heliga Birgitta besöker sjuka i Rom". Under många år framåt var han en
ivrig sökare efter sin egen konstnärliga personlighet. Hans miljö blev skärgården,
och i framställningssättet anknöt han till tidens rörelser, framför allt till Liljefors
och Nordström, sökte från impressionistisk friluftsverkan till syntetism,
sammanfattande, brett behandlingssätt i mustiga färger. Bäst lyckades han i de
målningar, där han varken forcerat färg eller uttryck, exempelvis i den i grått stämda
"Skärkarl" - skytten, som i bergskrevan ligger på lur efter havsfåglar. Vid
övergången till det nya århundradet tillkom bland annat "Jordbruk i havsbandet",
där landskapets terräng och molnformationer äro fast och kompakt uppbyggda.
Han arbetar sig fram till en starkt patetisk färgkonst och en kraftig fläcktekiiik,
som senare övergår i bred dekorativ sammanhållning i stora färgplan.1
Rikard Lindström - även han hemmastadd i Stockholms skärgård - tillhör
i sin konst helt och hållet 1890-talet.
1 [1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
