Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. Vid seklets slut. Svenskt måleri - 4. - 5. Uppslag inom dekorativt måleri: Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VID SEKLETS SLUT. SVENSKT MÅLERI 353
idéen mottages med öppna armar av skådespelaren. I den mörka rymden tumla
lidelserna, nakna figurer, män och kvinnor i halsbrytande ställningar.
Slutligen utmynnar hans excentriska läggning i "Midvinterblot". Han ville där
skildra en konungs offerdöd för sitt folks väl, " för åstadkommande av god
årsväxt".1 Han utförde ämnet i en skiss 1911 och ansåg, att det skulle lämpa sig för
det sista återstående tomma väggfältet i Nationalmusei trapphus.
Uppslaget togs till en början knappast på allvar. Men två år senare insände
Larsson en ny skiss. Han ville då ha ämnet uppfattat så, att konungen frivilligt
ger sitt liv för sitt folk - en förskjutning av uppslaget, som emellertid knappast
påverkat målningens hållning och karaktär. Den hetsiga strid, som nu uppstod,
gällde dock mindre själva konstverket än konstnärens krav på att få målningen
placerad på den vägg, han utsett som motstycke till "Gustav Vasas intåg". Han
hade nu som ofta förr förälskat sig i sitt verk, och motståndet hade stegrat hans
energi och kamplust. Han hade blivit misstänksam med åren, levde numera sitt
inre liv ganska isolerat, och hans fantasi gick mer än någonsin sina egna vägar.
På "Midvinterblot" skulle han ha kunnat tillämpa C. J. L. Almquists yttrande
om "Amorina": "Detta stycke, som min natur tvungit mig att sammansätta till
mitt väsendes mättnad i underbara stunder."2 "Midvinterblot" var ett sällsynt
klart belysande uttryck för Carl Larssons fantasis egenart och för hans okuvliga
lust att spränga sin begåvnings gränser. Hans område sträckte sig från det
groteska till det sublima, från franskt valörmåleri till bilderboksstil i svensk anda.
I sin samtids svenska kulturarbete gjorde han en kraftig insats.3
1890-talet hade medfört det dekorativa måleriets uppodlande i
svensk konst.
Vid årtiondets början framlade Carl Larsson sitt förslag till museihallens
planmässiga dekorerande och samtidigt utförde Kronberg sin första takmålning i
Stockholms slott, fullbordad och uppsatt 1891. Vid denna tid var Agi Lindegren
sysselsatt med ornamental utsirning av Uppsala domkyrkas inre. Kyrkans restau-
1 Larssons uttryck i den skissen åtföljande texten.
2 Almquist i brev till G. W. Gumaelius 20 okt. 1823, citerat i O. Holmberg, "C. J. L.
Almquist" 1922.
Carl Larsson är numera rikt företrädd på Nationalmuseum, som förutom de fasta
väggmålningarna äger skisserna 1891 till freskcykeln och kartongerna till nedre trapphallens
fresker, dessutom en väldig samling teckningar och studier, oljemålningarna: motiv från
Barbizon 1877, Skånbergs porträtt 1878, snömotivet "En friluftsmålare" 1886 och Pontus
på golvet 1890, pastellen "Ateljéidyll" 1885, akvareller: två Grezmotiv (1883), Vinet och
Höst 1884, Mor 1893, Sundbornsbilder i olja och akvarell, serien "Ett hem", etsningar m. m.
Göteborgs museum äger ur Fiirstenbergs samling Triptyken 1889, som nu återfått sitt
ursprungliga ramverk, och bl. a. serien av barnporträtt i akvarell (1894 o. f.), dessutom
självporträttet 1900 m. m. Även i Thielska galleriet är Carl Larsson fylligt och gott representerad.
23. - Nordensvan. II.
Uppslag inom
dekorativt måleri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
