Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Svenska målare. Resenärer och hemmasittare - 7. Berndt Lindholm, Vilhelm v. Gegerfelt, Johan Ericsson, Axel Lindman - Ferdinand Hernlund, Alfred Thörne, Wilhelm Jaensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 GEORG NORDENSVAN
Några Visbymotiv beteckna övergången från fransk atmosfär till svensk. Från
loppet av åttiotalet förskriva sig flera stämningar från Stockholm, detaljer från
inloppet och från hamnarna, studier, större till formatet och i
behandlingssättet bredare än de små pannåerna från Frankrike. Syntesen av dessa studier
blev den monumentalt hållna framställningen av inloppet till Stockholm från
Saltsjösidan. Motivet är förut behandlat av stockholmsskildrare från 16- och
1700-talen, framför allt i ståtliga prospektbilder, tecknade eller graverade. I
kompositionen en föregångare till Lindmans målning är Årres gravyr från 1768,
där stadens kontur avtecknar sig från Katarina kyrka i vänstra kanten till slottet
i den högra och där en mängd seglare liva det lugna vattnet, i förgrunden ses
en ståtlig fregatt för fulla segel på väg in till staden. Lindman har fördjupat
perspektivet, staden är flyttad längre in i tavlan, och här ses ej den på
1700-talsveduter vanliga förgrunden med arbetande. Säkert har den moderna målaren
valt sin utgångspunkt utan att tänka på sina föregångare. Han har valt sin
synpunkt mitt ute i segelleden, vatten och himmel upptaga större delen av
duken, en blå nordisk sommarhimmel med hopade vita moln, sjön endast lätt
krusad av breda, lugna vågor. Roddarbåtarna från de gamla Stockholmsprospekten
äro ersatta av ångslupar, och mitt i tavlan styr ett väldigt linjeskepp med
fransk flagga på stormasten rätt emot åskådaren.1
Lindman behärskade alltid de små målningarna säkrare än de stora. 1880-talet
var naturstudiernas gyllene tid, de omedelbara annotationerna intresserade såväl
målarna som den moderna publiken mera än de utarbetade tavlorna. Man fann
större måleriskt intresse i Lindmans relativt små och brett skisserade
lokalstudier från Stockholm än i den stora sammanfattande hyllningen till
Mälar-drottningen.
Långt senare återvände Lindman till ett Stockholmsmotiv, då han i en stor
målning framställde "Julmorgon på Stockholms ström" - en kall och
gnistrande klar morgon, röken stiger lodrätt upp från vågsvallet, solen står röd nere
vid horisonten - ett dristigt anslag på ett nytt område. "Visby i annalkande
oväder" (1896) är ett annat experiment - väldiga regnfyllda moln draga
upp över stadens murar och torn och över det stilla havet. Men företrädesvis
har han hållit sig till de små måtten och till motiv från sydliga länder.
Till det äldre släktledet av landskapsmålare hörde Ferdinand
Hernlund, som med kärlek och smak återgav Östergötlands och
Smålands natur, Kolmården och Kalmartrakten, till det
nästföljande släktledet Alfred Thörne, som i bilder från
Bergslagen och Mälardalen fortsätt i den riktning P. D. Holm
representerat, och C. W. Jaensson, som målat Stockholmstrakten och havsbandet.
1 Den stora Stockholmstavlan har kommit på sin rätta plats i Stockholms stadshus.
Ferdinand
Hernlund, f. 1846, d.
1893.
Alfred Thörne, f.
1850, d. 1916.
Wilhelm Jaensson,
f. 1853.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
