Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Svenska målare. Resenärer och hemmasittare - 6. Oscar Törnå, Gustav Fischer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
308 GEORG NORDENSVAN
6.
I den kamratgrupp från 1870, som här i det föregående är återgiven,1 ses
jämte Alexander Carlson, Kronberg, Hellqvist, Ekström, Törnå, bröderna Kulle
m. fi. Adolf Nordling och Gustav Fischer.
Adolf Nordling - marinmålaren - intar centralplatsen i
kretsen. Olof Hermelin har i några otryckta anteckningar
skildrat honom som en obalanserad natur, "obändig, trotsig, nyckfull, hånfull,
om man så vill, men snillrik och högstämd". På en gång1 trög och nervöst
orolig levde han i väntan på inspiration. "En saeregen Fyr", lärde den danske
sjömålaren C. Fr. Sörensen känna i denna unga svensk, som 1872-73 var hans
elev i Köpenhamn. Liksom på sin tid Markus Larson hade Nordling sökt en
dansk lärare. Han satte sig med lätthet in i den skicklige Sörensens stil, lärde
sig att inställa fartygen säkert i vågorna, att måla flott i mjuka färger. Efter
Köpenhamnsvistelsen gjorde han en studieresa i Norge, vistades en kort tid i
Dusseldorf, drog sig sedan med stor svårighet fram i Stockholm.
Resultaten av hans studier var att han lärde sig se med egna ögon och måla
efter eget huvud. Han blev impressionist, sökte och nådde omedelbarhet och
enhetlighet, liv och lätthet i behandling av luft och vatten, ljus och glans i
färgen. Hans friska och glättiga mariner gjorde minst av allt intryck av att vara
målade av en fattig Stockholmsartist, som fann sig förbisedd och överflödig.
Gustav Fischer hade fått kungliga medaljen 1876 för ett
jämtländskt motiv med boskap. Han var alltså ämne till en
fosterländsk målare, fick stipendium, studerade i Weimar, odlade sedan hemma sitt
område - skördemotiv, kreatur i arbete - ganska alldagligt i uppfattning
och utförande.
Liksom Nordling var han en av de artister, som funno sig överflödiga. Han
gömde sig på landsbygden, blev modfälld och sjuklig, arbetslusten tynade,
slutligen måste han söka sjukhjälp i Stockholm och dog där.
Den som resignerade med gott lynne var Oskar Törnå.
Alltsedan 1878 levde han hemma i Sverige, försatt utanför den stimulerande
tävlan och arbetsintensitet, som omgivit honom i Frankrike. Hemma mattades
såväl viljan som handen, hans svenska landskap blevo hårda och mörka, som
genombrottsman en fördetting fortfor han dock att leva och det för fulla muggar.
Hans sinnes spänstighet höll honom uppe i alla väder, han hade humorns
gåva och surnade aldrig, hur han än ettrades över "garveriet" (akademien),
över chicmålare, över sällskap för inbördes beundran, över "den smak- och
färgblinda kritiken" m. m.
1 Sid. 133.
Adolf Nordling, f.
1840, d. 1888.
Gustav Fischer, f.
1846, d. 1893.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
