Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Konstnärsschismen. 1880-talet - 5. - Svenska konstavdelningen på världsutställningen i Paris 1889
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTNÄRSSCHISMEN. 1880-TALET 263
för svensk publik som målare i olja med "Ute" - badande flickor i Stockholms
skärgård - Eriksson utställde den nyssnämnda "Martyren".
Nu nalkades världsutställningen i Paris. Där fortlevde en svensk koloni,
Wahlberg, Salmson, Hagborg, Forsberg, Hasselberg, Österlind, G. Arsenius trivdes
där fortfarande, Cederström, Ekström, Larsson och Bergh voro åter parisare,
Zorn flyttade dit och det unga släktledet representerades av prins Eugen, Wallén,
Gustav Ankarcrona, Trägårdh, Alf och Gerda Wallander, skulptörerna Chr.
Eriksson och Åkerman m. fi.
Det gällde nu att slå ett slag för det svenska namnet på den plats, där vår
konst fått sin kraftigaste impuls. Nu - skrev Carl Larsson - gällde det för
partierna att hålla ihop "för den gemensamma sakens och hederns skull", ett
fiasko skulle vara "en oförlåtlig skamfläck".1
Med sammanhållningen var det i själva verket klent beställt, det blev
Konstnärsförbundet, som fick äran av att den svenska konsten blev representerad på Champ
de Mars.
Förbundet beslöt att bilda en kommitté av 12 personer och inbjöd akademien
att tillsätta halva antalet. Då akademien nekade därtill på den grund, att Sverige
ej officiellt deltog i utställningen, tillsatte förbundet en kommitté av 10
ledamöter och invalde i densamma fyra utom förbundet stående män, varibland tre
professorer vid akademien. Med hjälp av 11,000 kronor, som statsrådet G.
Wennerberg och konstvännerna Furstenberg och Röhss i Göteborg ställt till
utställningskommitténs förfogande, redde sig denna utan det officiella stöd, som
man förgäves anhållit om.
I den svenska avdelningen - enligt katalogen 222 nummer - dominerade
förbundet. Bland utställarna voro ganska få utom kretsen stående (bland dessa
Wahlberg, Rydberg, Björck, Saloman, T. Lundberg samt några ungdomar). Vår
konst uppträdde med mera samlad kraft än vad svenskarna förmått vid någon
av de föregående internationella utställningarna. Den franska kritiken, som vid
mer än ett tillfälle givit sitt erkännande åt svenskarnas ungdomliga djärvhet och
hänförelse men varnat dem för ett alltför villigt efterbildande av främmande
mönster, erkände nu ej blott den svenska konstens höga medelnivå utan även dess
allvarliga strävan efter att vara sig själv, att nå en nordisk karaktär.2
1 Carl Larsson till grosshandlare H. Friedländer våren 1889.
2 Det ymniga "medaljregnet" medförde 25 medaljer och 15 "mention honorable" åt
svenskar. R. Bergh, svenska avdelningens kommissarie, erhöll hedersmedaljen, Zorn, Larsson,
Wallander och Chr. Eriksson medalj av första samt Forsberg, Josephson, Nordström, Österlind,
Thegerström, Björck, Liljefors, G. Lindberg medalj av andra klassen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
