Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Konstnärsschismen. 1880-talet - 2. Missnöje bland parisersvenskarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTNÄRSSCHISMEN. 1880-TALET 247
Josephson uttalade i följande ord sina egna och kamraternas åsikt om målet
med deras arbete i konstens huvudstad:
Om källan grumlats på din gård och mor din vill ha vatten,
så står du opp och drar till skogs om också mitt i natten;
du söker opp den bästa brunn,
för vatten hem från den -
det isar gumman först i mun
men smakar så förträffligt sen.
Så stå vi här på utländsk mark vid nya konstens källa,
att något av dess friska dryck i våra krukor hälla
och bringa till vår mor, vårt land
Uttryck av hemlängtan återkomma hos flera av dem.
Mot akademien hade åtminstone de äldre i laget ej hyst ovänliga känslor. Det
var säkert fullt uppriktigt Birger i ett brev till Boklund under sin första
paristid skrev: "vi leva på akademiminnen".
Men det väckte visserligen harm att de akademiska stipendierna gingo dem
förbi.
En och annan av ungdomarna skrev hem till Boklund och beklagade sig. Av
brist på pengar att betala modellerna med måste mer än en av figurmålarna gå
sysslolös eller måla gatpartier och landskap eller porträtt av någon kamrat, då
han ej var djärv nog att måla naket efter gipsavgjutningar. Lärotiden gick dem
ur händerna. Fanns det inga pengar i akademiens kassa?
Boklund beklagade sig tillbaka: "Ni äro fyra eller fem sökande, alla meriterade
och duktiga gossar, som alla böra ha", skrev han 1878 till Larsson, som han
uppmanade till friskt mod i ungefär samma ordalag, som dem Scholander långt
förut riktat till honom själv, då han yttrat missnöje med akademiens sätt att
fördela sina stipendier.
Ungdomarnas brev hem började få en otålig ton. Var det inte rentav statens
plikt att hjälpa fram dem, såsom den hjälpt andra konstnärer, vilkas talang var
avgjord?
Att tiden var karg och konstintresset tynande erkändes hemma.
I Stockholm fanns ingen brännpunkt för konstlivet. Av konstnärer träffades
där huvudsakligen de gamla och fastväxta och därjämte de bland ungdomen,
som voro bundna vid brödförvärvet för dagen och ej funnit en möjlighet att
resa sin väg.
Konstintresset i rikets huvudstad yttrade sig huvudsakligen däri, att den bildade
medborgaren betalade 15 eller 10 kronor årligen i ledamotsavgift till
konstföreningarna. Konstföreningens ledamotsantal hade 1877 uppnått sin dittills
högsta siffra 2,044 - även Föreningen för nordisk konst befann sig i relativ
. blomstring. Den flyttade 1880 in i en ny och god lokal i före detta Änkhuskyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
