Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Svenska parisare, 1870-talet - 12. Per Ekström, Karl Skånberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strindberg hade blick för hans självständighet, likaså Eichhorn, som 1875
erinrade sin tidnings läsare om, att han alltsedan 1868 uppmärksammat Ekströms
"naiva, tvärsäkra och ursprungliga framställning". Ekström hade givit ett
självständigt uippslag i modern riktning, det målningssätt, han valt, var intet
inlärt maner. Han borde stanna hemma och ej äventyra sin individualitet under
intryck av främmande konst. Detta var närmast sagt med anledning av de
stämningar Ekström utställde 1875: en öde myr efter solnedgången, fullmåne över
nakna gröna kullar, vinter med snårskog, en ek i kvällsbelysning. Ekström hade
då vunnit kungliga medaljen. Och han gick* sina egna vägar. 1876 reste han till
Paris. Förut hade han tack vare en handräckning från Karl XV gjort en tur till
Norge. 1878 inflöt ett akademiskt stipendium
på 1,000 kr.
Han blir bland kamraterna i Paris aktad
för sin järnflit och sin energi. Man beundrar
ett och annat genialt uppslag i hans studier
men förargas över hans självkritik, som
anses onödigt starkt utvecklad, och skämtar
över hans orubbliga lugn och jämnmod inför
svårigheten att uppehålla livet. Han är stoiker
i högsta grad, på honom passar Egron
Lundgrens uttryck om Palm: "med eller utan
kontanter alltid content".
Han har grävt ned sig på landsbygden
och målar året om ute i naturen.
Han är alls ej naturfotograf, han är
drömmare och poet. Om Törnå kan kallas de
svenska parisarnas Daubigny, så är Ekström deras Corot - det finns studier
från hans äldre paristid, som man ej kan se utan att påminnas om den store
färglyrikern. Men pére Corot är en genuin fransman. Av den klassicism, som är
utmärkande för hans konst och som han ger en helt personlig karaktär, finns ej
ett spår hos nordbon Ekström. Han kan förstå Corot och röna intryck av dennes
målarpoetiska och själfulla konst, men hans väg för honom till en personlig
uppfattning, som är hans egen och ej ar född av inflytande utifrån.
Han målar sin känsla för naturen, han målar tystnaden på heden, då
skymningen svept om dungarna och då alla färger slocknat. Han målar
vintereftermiddagens silverton över det skumma slättlandskapet eller kärret med dess frodiga
vegetation av mustiga färger i fuktmättad luft, i solnedgångens eller
månuppgångens obestämda, darrande skimmer.
Ensamheten målar han - mycket sällan träffar man en staffagefigur i hans
motiv. Han kan tvinga sig till att återgiva ett stycke verklighet, nyktert, kärvt
och samvetsgrant, men med vida mindre lust studerar han landskapet i dess
Per Ekström.
Foto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
