Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. 1870-talets konstnärskrets. Germansk och romersk påverkan - 5. Julius Kronberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176 GEORG NORDENSVAN
Scholander sände den unge mästaren sin hälsning: "Tack, herre, tack, så
skall det se ut."
Andra togo upplevelsen med mera lugn. "Färgprakten är mycket anslående,
och tavlan ställer i detta avseende alla museets moderna målningar i skuggan",
skrev Dardel i sin dagbok. Men en månad senare skrev han sig till minnes, att
tavlan "finner passionerade beundrare men även några stränga kritiker" och
efter ytterligare en vecka, att "vid närmare skärskådande upptäcker man där
många svagheter. Teckningen är sålunda felaktig och effekten härjämte sökt".
Felsnokarna voro emellertid i minoritet, Jaktnymfen blev inköpt för
Nationalmuseum och dess mästare upphöjdes till agrée vid akademien.
Han var ej den, som vilade på sina lagrar. På beställning av en tysk
hotellägare i Venedig utförde han med överströmmande målarglädje "Bacchanttåg"
- en fris, sex meter i längd. Den gick direkt till sin bestämmelseort, varefter
ägaren snart sålde den styckevis. Sitt nästa storverk "Våren" sände Kronberg
hem till akademiens utställning 1877.
Våren i gestalt av en blomstrande kvinna kommer, buren av en jättestork
susande fram genom luften. Leende strör hon med fulla händer ut rosor över
jorden, medan en mängd naiva, lustiga amoriner f Öl j a med på färden, riva
regn ur de lätta molntapparna, styra storken med leksakstömmar eller
omslingrande varandra vila på rosenskyar.
Samma år lämnade Kronberg Munchen och slog sig ner i Rom.
1877 äro flera av hans yppersta kopior efter Rubens daterade och från denna
tid även så typiska modell- och kostymtavlor som "Lutspelerskan" och den
gamla damen på bönpallen - typiskt miinchenmåleri. Till hans första tid i
Rom hör "Österländska vid brunnen" i en kolorit, där gyllengult och saftigt
rött dominera, och "Abundantia" - en grupp av nakna kvinnor och barn. Den
sistnämnda stannade vid skissen, som är stämd i en läcker harmoni av fyllig,
mättad och kräsen färgprakt.
"Våren" hade varit erbjuden åt Nationalmuseum för 15,000 kr. Summan fanns
då ej att tillgå. Tavlan stannade länge i museets kupolsal, där den var placerad
framför Winges "Tors strid med jättarna", som den - nästan symboliskt -
bortskymde. Så sändes den till Rom och blev där omstämd i ljus, kall kolorit,
miinchenfärgerna lättades i riktning mot Tiepolos blonda toner, och den
brunetta, sydtyska gudinnan föryngrades och förvandlades till en späd, starkt
betonat nordisk vår med förgätmigej ögon, gyllene lockar, rosiga kinder.
"Våren" övergick nu i privat ägo och fick till sidostycken "Sommaren" och
"Hösten". Sommaren seglar över havet på sin snäcka, dragen av delfiner,
styrd av en triton och Omsvärmad av fladdrande putti. Hösten vilar på en
tigerhud, medan amoriner omkring henne slå kullerbyttor i luften och leka
med girlander och druvor. Det för sidostyckena bestämda formatet (fyra meter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
