- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / II. Från Karl XV till sekelslutet /
166

(1925-1928) Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. 1870-talets konstnärskrets. Germansk och romersk påverkan - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166 GEORG NORDENSVAN

sig med Meissoniers målning "La rixe", är kraftfullt hållen i effektfull belysning,
starka skuggor och dagrar, "Målet" hållet i en Diirersk linjeklarhet, "Rovet" i
strama, kärnfulla, förenklade drag. Den sistnämnda liksom "Pierrot vid sin
älskades lik" för tanken till Rethel - en av de samtida konstnärer, med vilka
Rosen räknade andlig släktskap.

Som porträttmålare blev Rosen Troilis arvtagare och överman. Den
flegma-tiske "Trolle" hade ej Rosens livliga temperament, ej hans intensitet, fantasi
och skärpa i uppslag och karakterisering.

I sin faders porträtt gav Rosen en lugn, värdig framställning av den gamle
riddersmannen med den eleganta hållningen, den kloka och fasta blicken, det
karaktärsfulla huvudet. Lika direkt omedelbart, som han återgivit sin fader,
framställde han i sitt för Uffizigalleriet målade självporträtt sig själv utan att
insätta sig i någon miljö, som skulle påminna om hans dagliga omgivning och
yrke - målningens liv är koncentrerat i ansiktets liv och uttryck.

Det fyndiga anslaget, förmågan att genom en rörelse, en blick, en kastning på
huvudet angiva grunddraget i personens väsen, har gjort mer än ett av Rosens
porträtt till sällsynt levande, själfulla konstverk. Det stora porträttet av Karl XV,
där konungen stigit upp från sin tron, gått åskådaren ett par steg till mötes
och med en öppen blick räcker honom handen, är liksom porträttet av general
Sven Lagerberg - som är framställd stående med händerna på ryggen, med en
tjuvpojksaktig glimt i ögat och ett leende på läpparna - en lika intim som
intelligent framställning av människan, visserligen klädd i gala men framställd
allt annat än officiellt och uppstyltat, trots paraduniformen och ordnarna, som
ej finge saknas. Ett tredje porträtt i samma anda är det av generaldirektör K. O.
Troilius - även han i full parad men i hållning och uttryck absolut fri från
all ostentation.

När det gällde att måla Nordenskiölds porträtt, ställde konstnären honom i
hans miljö, i polarisen. Framställningen av den ensamme mannen i sina
pälskläder, med kikaren i handen och ett drag av oböjlig energi i det bleka ansiktet,
förenar osökt enkelhet med monumental fasthet i linjer och hållning.

Rosens galleri av samtida är rikt på fullödiga bilder, än officiella, än intima,
än båda delarna på en gång, bilder, där det typiska är lika starkt betonat som det
individuella. Den behärskning, som utmärker det äldsta numret i raden,
karakteriserar i regel dem alla, det själsliga är med slående klarhet uttryckt på samma
gång som formen är uthamrad med magistral fasthet. Denna porträttrad visar
även, att han arbetat sig till ett brett, hurtigt behandlingssätt, olikt tekniken i
de tidigare verken med deras utglättade penseldrag.

Karl XV:s porträtt äger jämte monumental hållning koloristisk klang och
charm. I ett studieporträtt, kallat "En venezianare" - målat två år tidigare,
i Munchen 1870 - har Rosen visat det lyckligaste inflytande från Tizian. Vene-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:32:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/2/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free