Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I Sverige, 1870-talet - 7. Scholanders sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE, 1870-TALET
151
"hållom oss raka mot den gnagande tiden". Efter byggnadsskolans nyorganisation
inväntar han den dag, då han blir pensionsmässig. Han är nu trött på sitt
lärar-värv, som aldrig förr tyngt honom.
Som antagliga kandidater till chefskapet för byggnadsskolan nämner han en
gång Dahl och Jacobsson. Men själv ser han i Grundström sin efterträdare. Redan
1877 har han rått denne att ställa sina
studier under stipendieåren med tanke på
professoratet.
Han skriver innehållsrika,
öppenhjärtiga, temperamentsfulla brev till sin
presumtive arvtagare. Denne rapporterar
sina intryck, den gamle återupplivar
sina minnen och ger goda råd utan att
käxa. En gång, då han talat om tyska
romanska kyrkor och om fransk gotik.
tillfogar han: "Spar tid för södern...
till källorna - du skall där ångra var
timme, du varit på annat håll." När
ynglingen är på väg neråt Italien, upprepar
den gamle, att "antiken och renässansen
äro de bästa studievägarna, sedan må
var och en göra vad honom bäst synes
och lyster".
Ett brev till Italiafararen är i så hög
grad karakteristiskt för Scholander, att
det här må ingå i sin helhet:1
Scholander, professorn och kommendören.
Teckning i brev 1876.
"Sök fransmän! Du har ej lyckan att från Paris medföra något
studiekamratskap i den vägen. Det är en otroligt stor förlust, då man reser i Italien, ty inga
förstå så att arbeta som den nationens söner, och sådana kamrater finnas
ingenstädes. Men - man skall vara ’franciserad’, eljest låta de ingen komma sig in
på livet, och man förstår dem ej.
En ting ber jag dig dock om: akta dig för insyltning med landsmän. De äro
charmanta och fidela och allt vad du vill, men begrepp om vad det vill säga
att draga nytta av tid och arbete hava de, åt sig själva och åt inbördes
kamratskap lämnade, alls intet. Detta säger jag utan förbehåll, och deras gärningar och
vad de lärt bevisa sanningen av mina ord. Narraktig högfärd och stockblind
egenkärlek äro frukter, som de veta att plocka av träd, från vilka de skulle skörda
kunskapens hälsobringande och ödmjukhetens, d. v. s. den sanna blygsamhetens
och den ivriga arbetslustens själsrenande märg - och därför stanna de ock
alltför ofta i stöpet och krympa samman som frusna grodor, när det
konst-tomma fosterlandet återfordrar dem för att gjuta en smula sol och liv i det
snöiga modersskötet. Det är hårt talat, jag vet det, men det är tyvärr även sant."
1 23 febr. 1879.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
