Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. I Sverige, 1870-talet - 3. Utställningarna 1875 och 77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE, 1870-TALET 139
mästaren i tofflor, cigarr i munnen, håret i alla väder. Han var skämtsam och
pratsam och hade efter lektionernas slut många intressanta saker att visa i
gamla böcker och gravyrsamlingar. Han sökte intressera ungdomen för de
historiska ämnen, som sysselsatte honom själv, men allt var för övrigt lika bra
-att måla, om man endast naivt följde naturen.
Han uppträdde ej med några anspråk på att reformera eller revolutionera,
lärde ej ut något nytt sätt att se, sökte ej påtvinga någon den ena eller andra
målningsmetoden efter recept, krånglade ej till uppgifterna, spred ej modlöshet
bland de osäkra, uppmuntrade dem tvärtom - det var, enligt hans åsikt, alls
ingen konst att måla, om man blott var ärlig
och flitig "och om man var livad".
Han var sina elevers äldre kamrat. Hans
från allt pedanteri fria undervisning gav en
god grund åt mer än en famlande talang.
Stamtruppen i det svenska målarsläkte,
som utbildades under åren fram till 1880,
bestod till en god del av Perséus’ elever från
ateljén i Valhalla och från sommarstudierna
på Gripsholm. Bland dessa elever voro
Richard Bergh, Björck, Saltza, Acke,
Thegerström, Tirén, Krouthén, Jungstedt, Nyberg.
Aspelin, Nordström, Kreuger, Hall, Sääf,
Rosenberg, Kindborg, Lundegård,
Schultzberg. Flertalet av dessa överflyttade till
akademien.
Bland utanför Perséus’ krets stående
akademielever från denna tidpunkt voro
Georg Arsenius, Emma Löwstädt, Viktor Andrén, Alfred Thörne, Olof
Grafström, C. W. Jaensson, Zorn. Thörne och Tirén erhöllo kungliga medaljen 1880.
Denna tidpunkt medförde framgång för svensk konst i utlandet, medaljer åt
svenska konstnärer på världsutställningen i Paris 1878 och på salongen 79 -
sistnämnda år även utmärkelser i Munchen. De parisiska pristavlorna stannade
i utlandet, men en god del av det, våra emigranter åstadkommo, hittade dock
väg till Sverige och väckte blandade känslor hos vår konstpublik.
Kritiken kände sig något vilsekommen och ej alltid behagligt berörd av de
nya skolorna och maneren, av olika strävanden och experiment. Somt möttes
med välvilligt erkännande, de invändningar, som uttalades, gällde - nu liksom
förr - bristen på enhetlig, sammanhållande skolbildning, på svensk karaktär, på
en nationell accent i konstens språk. Rörlighet behövde iakttagaren ej sakna, men
väl önskade han finna en högre nivå i den konst, som erbjöds allmänheten.
JNfyblom fastslog i sina överblickar av Konstföreningens utställningar övervägande
Edvard Perséus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
