Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Karl XV:s tid. De gamla och de unga - 7. Edvard Bergh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 GEORG NORDENSVAN
Hans målningssätt ansågs djärvt. Publiken beundrade friskheten i hans
naturskildring. De konstförståndiga framhöllo hans förmåga att hålla lövverket mjukt
och luftigt. Julius Lange, som lyckönskade Bergh till att få måla sitt lands natui
hemma i detta land och ej som Gude i Tyskland, framhöll som huvuddraget i
Berghs landskapskonst hans förmåga att fasthålla det flyktiga, det ögonblickliga,
"det första, rent omedelbara och fenomenala naturintrycket."1
Lange var långtifrån ensam i sin värdesättning av Berghs "impressionistiska"
landskap. På inrådan av danska konstnärer inköpte staten ett av dessa landskap,
en björkskogsinteriör-det var den första svenska tavla, som förvärvades f or det
danska konstmuseet. Hur omtyckt deri blev i Danmark, framgår av de många
beställningar, som Bergh sedan mottog från grannlandet - "alltid Birkeskov med
Vand og Kj0r". "Jag har", berättade han 1877, "sedan 1870, då min björkskog
köptes för museum på Kristiansborg, sålt för 25,000 kronor björk till
Kj0ben-havn." 2
Även i sitt hemland blev Edvard Bergh länge den mest eftersökte målare -
och den, som hade de största inkomsterna. Han hade knappt hunnit flytta ett nytt
arbete från staffliet till utställningslokalen, förrän han mottog beställningar på
ett dussin tavlor med samma motiv.
Att känslans omedelbarhet och penselns friskhet skulle lida av dessa ständiga
upprepningar, säger sig självt. Men han tröttnade aldrig. Han var nöjd och
lycklig i sitt arbete, målade korrekt och lugnt den ena tavlan färdig efter den
andra -. alltid visslande och småsj ungande, där han stod framför staffliet i den
eleganta salong, som utgjorde hans ateljé.
Han var en lugn, mediterande, nykter och klar natur. Hans fantasi stormade
och jäste aldrig som hos Markus Larson. Han målade efter sin egen smak,
sökte aldrig inverka på andras uppfattning, ville aldrig polemisera - varken
i fråga om konst eller om annat. Han var ytterst frisinnad men höll på sin egen
och andras frihet att få ha sina åsikter i fred, envar efter sin natur och sitt lynne.
Kärleken till naturen, öppen blick för dess företeelser i stort och smått utgjorde
det härskande draget i hans personlighet. Men denna kärlek och denna blick var
lika mycket natur iaktta gar ens som färgkonstnärens. När han målade studier.,
analyserade han blommor och svampar, tog reda på deras namn, studerade deras
egenskaper, glad över varje nytt rön. Varje studie, han målade ute i fria luften,
medförde en noggrann undersökning av stället och dess omgivning. Och tillstötte
där en gångstig på hans väg, så måste han vika in på den för att se efter vad som
fanns bakom närmaste krökning. Alltid på upptäcktsfärd efter nya rön, alltid
vaken och i jämvikt.
Det var en hård prövning, då ett slaganfall - i februari 1874 - fjättrade
honom vid sjukstolen. Men handen, som förde penseln, var ej förlamad. Han tog;
1 J. Lange, Nutidskonst, 1873. - 2 Brev till Boklund 9 aug. 1877.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
