- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / II. Från Karl XV till sekelslutet /
120

(1925-1928) Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Karl XV:s tid. De gamla och de unga - 5. Landskapsmålare - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120 GEORG NORDENSVAN

rysning, förtjusning, klander, allt om vartannat". Över vintern var han gäst hos
Runeberg i Borgå, reste sedan till Petersburg, där han lär ha sålt tavlor
för 23,000 kronor, och hamnade därefter i London, där han under ett år skall
ha inhöstat 1,000 pund.

Men pengarna runno bort lika ledigt som de inhåvats. Han dog utfattig i
januari 1864.

6.

Markus Larsons konst betecknar under den tid, då han ännu söker sig fram,
övergång från poetiserande lyrik till kraftig och storslagen, dramatisk och patetisk
naturdiktning.

Hans tidiga målningar ha en helt stillsam hållning. Färgen är konventionell,
himlarna tunga och slätstrukna, han målar små kvälls- och månskensidyller,
konstföreningstavlor. I norska fjordmotiv inkomma ansatser till sammansatta
ljusbrytningar, solnedgång, bruten av ruvande åskstämning. Han målar även
havet med vid horisont, frisk bris, hurtig böljegång, skepp för fulla segel.

Så blir han vildmarkens målare. I svensk konst hade vildmarksromantiken
trängt in redan vid århundradets början, framför allt i Belangers och
Skjölde-brands utsikter från Lappland och Trollhättan - "stora vidder, väldiga fjäll,
forsar och vattenfall med romantiska belysningseffekter, uttryck för samtidens
svärmeri för storslagen och oberörd natur."

I Dusseldorf hade Markus Larson stått häpen inför Achenbachs
vildmarkslandskap, och i Paris hade han lärt att beundra Ruysdael. I Norge hade Dahl
och Fearnley behandlat dylika motiv - Fearnley Labrofossen 1837, Dahl
Hougs-fossen 1838. Liksom Achenbach på sitt håll hade de målat oländiga landskap,
fyllda av lössläppta naturkrafters våldsamma lek - stormen drar fram genom
skogen och forsen skummar och kokar mellan söndersprängda stenblock och
glattslipade hällar. Sådant ligger för Markus Larsons röst. Hans alstring
avspeglar hans otämda, obehärskade känsloliv, han målar sin oro och lidelse,
som stormar och jäser redan i hans små tecknade utkast.

Även i framställning av elementen i uppror är han på en gång romantiker
och realist. Han använder sina detaljstudier från Smålands obygder, han hai
även smusslat med kameran. Att fördjupa sig i naturen ligger ej f Or hans
lynne, och snart överger han studiet för att måla effekten.

Övergångsstadiet belyses av ett klipplandskap med vattenfall i solnedgång,
målat 1857. Klipporna äro glödande och vattenmassan skimrar i rosa under
gyllene himmel. Färgernas prakt och glans är utströdd över ett ödsligt stycke
natur.

En effekt i samma riktning ger "jättetavlan" - storm och skeppsbrott, belyst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:32:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/2/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free