Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Karl XV:s tid. De gamla och de unga - 5. Landskapsmålare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 GEORG NORDENSVAN
olika kulörer och bakom molnen knippen av solstrålar, som bryta sig mot
klippor, rosenröda i aftonsolen, och mot de vilt skummande vågorna.
Sommaren 1857 utställdes jättetavlan på salongen i Paris, där den fick plats
i hederssalen och blev prisbelönad. I Paris väckte även "Brinnande ångbåt", som
utställdes hos en konsthandlare vid boulevarden, sensation och folkskockning.
Frampå hösten inträffade "den namnkunnige artisten Larson" åter i Stockholm.
Han mottogs med offentlig och privat hyllning. Vart han kom stod festbordet
dukat och hedersgästens stol kransad. Akademien valde honom till ledamot,
kronprinsen-regenten gav honom medalj och kort därefter Vasaorden -
utmärkelser, som även tilldelades Höckert - och där var i Stockholm "ett alldeles
otroligt Kunstleben", skrev Scholander - "ganska roligt i början", tillade han
några månader efteråt.
Men riksdagen avböjde inköpet av Smålandstavlan, fast konstnären frikostigt
erbjudit sig att lämna jättemålningen på köpet. Den omedelbara följden av
riksdagens njugghet blev en storartad oppositionsbankett, där "Sveriges Salvator
Rosa" firades med tal, dikter och sång. Han var målaren på modet, hans alster
såldes på fläcken och han levde som var dag varit den sista.
Då han övergivit planen att i Stockholm öppna en skola för landskapsmålare,
beslöt han att förlägga denna till landsbygden. En av hans bröder, underofficer
vid Kalmar regemente, innehade ett boställe i Karlstorps socken i norra
Småland. Naturen där var romantisk och omväxlande, ömsom vild och storartat
ödslig, ömsom så leende och täck, att nejden fått namnet "Smålands trädgård".
Uppe på en bergssluttning mitt i denna trädgård byggde Markus Larson "en
storartad villa".
Den har blivit skildrad som ett babelstorn, fem våningar i höjd, ett vidunder
av byggnadskonst. Tyvärr visar sig vidundret, sådant det är avtecknat i Illustrerad
Tidning 1859, vara ganska anspråkslöst, två våningar högt med balkong runtom
första våningen och en öppen balustrad på det platta taket. Däröver ett par små
soltak och en flaggstång. Ateljén i bottenvåningen hade ett enda stort fönster,
salongen en trappa upp fönster på alla väggar.
Det som var storartat, var utsikten över "5 sjöar, 5 kyrkor och 5 å 6 mil i
horisonten".
Markus Larsons rykte gick vida i bygden. Säkert hade smålandsgummorna
orsak att korsa sig över "den galna hovmålaren", som aldrig gick i kyrkan men
som med sitt spann av fyra gamla kavallerihästar åkte över backar och gärden
och genom grindar utan att öppna dem. Om hans levnadssätt spredos hårresande
rykten.
Arbetet gick emellertid friskt undan där inne i "kåken", och massor av tavlor
sändes till utställningar, såldes eller lottades bort. Efter en dag, tillbragt i strängt
arbete utan annan näring än några glas vin, företog hovmålaren en av dessa
körturer, som voro en skräck för hela nejden. Så åt han en anspråkslös middag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
