Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Karl XV:s tid. Konstnärer och konstverk - 4. Boklund som målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 GEORG NORDENSVAN
1846 på hösten foro de båda kamraterna till Munchen.
Där studerade Höckert vid akademien, som likväl ej på den. tiden omfattade
någon målarskola - ungdomen fick vända sig till privata lärare. Liksom
Boklund tog Höckert intryck av den rådande förkärleken för historiska ämnen.
Gammal nederländsk genrekonst var deras närmaste förebild. I två år (1847-49)
arbetade Höckert på vad han kallar en "stor" historiemålning - en meter i
bredd - med drottning Kristina som huvudperson. Ämnet är enligt Höckerts
egen förklaring "drottningen, som omgiven av sina gunstlingar bortskickar rådet,
som fordrar hennes underskrift och yttranden över regeringen". Tavlan är slätt
och beskedligt målad. En liten genre, "Två banditer, som dela rovet" - mörkt
hållen, petigt genomförd, varje detalj utritad med vass pensel - hembjöds till
Konstföreningen hemma men blev ej inköpt.
Höckert hade hösten 1849 lämnat vännen Boklund i Munchen och återvänt
till Sverige. Målade där några porträtt och folktyper.
Akademiens utställning våren 1850 - troligen även erfarenheter från tyska
konststäder, som han besökt under hemresan - medförde emellertid sporrande
uppslag. På utställningen såg han danska och norska bondelivstavlor, landskap
av Dahl, Gude, Skovgaard och svenska landskap och bondegenrer från Blekinge,
Värmland, Ångermanland, Dalarna. Men en landsdel, som ingen av det då
levande släktet målat, var Lappland, och dit gjorde Höckert samma sommar en
upptäcktsfärd, som sträckte sig uppför Hornavan till Arjeplog. Han medförde
skisser därifrån - landskap, typer - och framför allt nya och starka intryck.
Året därefter begav han sig för andra gången till kontinenten - ej till
Dusseldorf, dit den svenska invatiorien just vid denna tidpunkt tog fart, utan
till Paris. Det var en lycklig instinkt, som drog honom dit. De år, som nu följde,
sågo honom växa ut från en tam försökare till en konstnär med stora möjligheter
och stora fordringar på sig själv.
Under andra året i Paris samlade han sig till sitt första större verk.
I det ateljéhus vid Rue des Martyrs på Montmartre, där han hamnat, hade han
till närmaste grannar två unga tyskar, Max Hess - en vän från Munchen - och
Ludwig Knaus från Dusseldorf. Hess svärmade för 1500-talskostymer och hade
under arbete en stor Maria Stuarttavla. Närmaste resultatet av kamratskapet blev
att även Höckert beslöt måla ett historiskt ämne. Efter besök i Fontainebleau
bestämde han sig för att återknyta sin förbindelse med drottning Kristina och
måla henne, då hon befaller sina drabanter att döda Monaldesehi. Knaus målade
på sitt håll "Morgonen efter ett dansgille". Han arbetade metodiskt och med
förvånande säkerhet, varje dag målades en figur färdig efter levande modell.
Och Hess brottades i sin ateljé med Maria Stuart, smorde upp sin tavla den
ena dagen och suddade ut hela kompositionen dagen därpå. Även Höckert strök
ut och ändrade, men hans tavla blev likväl färdig till salongen 1853, fick där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
