Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Karl XV:s tid. Konstnärer och konstverk - 1. Konstriktningar - 2. Tidens smak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL XV :s TID. KONSTNÄRER OCH KONSTVERK 49
den stora månskenstavlan en för Sverige ny insats i landskapsmåleriet. Fiskläget
inköptes av konungen, månskenet av Nationalmuseet.
1869 var åter en skandinavisk utställning, denna gång i Göteborg, och i
samband därmed anordnades ett konstnärsmöte, där konungen deltog. 1872 följde en
stor nordisk utställning i Köpenhamn. Där gavs en överblick av svensk konst
från Fogelberg till Kjellberg, från Fahlcrantz till Wahlberg och från
Wickenberg och Blommér till Höckert, Winge och Rosen. Under det då gångna årtiondet
hade vår konst gjort sig uppmärksammad även på mellanfolkliga utställningar
utanför Skandinavien - i London, Dublin, Dusseldorf och 1867 på
världsutställningen i Paris.
2.
Den rådande smaken - sådan den tar sig uttryck i värdesättning av
konstverken - visar sig skäligen obestämd och vacklande. Olika riktningar möta
inom konstnärernas krets ganska mycken fördragsamhet. De ledande hägna
konsten i fosterländsk anda, men de ge sitt erkännande även åt svenska konstverk
av utländsk skola. Lika litet som konungen visar museets inköpsnämnd avoghet
mot någon särskild riktning.1
Den allmänna smaken hyllar dusseldorfsmåleriet, och den berättande genren
är allt fortfarande den mest populära konstgren - om det också händer, att
någon enstaka kritiker oj ar sig över "de eviga s. k. genretavlor, på vilka världen
blivit övermätt". Detta yttrande - fällt 1861 - innebar i själva verket ej en
ny och överraskande iakttagelse. Att "genren har utträngt det gamla gedigna
historiemåleriet" hade stått att läsa i Aftonbladet redan 1849. Scholander hade i
sitt enastående strandhugg på kritikens mark 1852 funnit vardagsgenren
överflöda på utställningarna, men han fann detta mindre underligt, då det knappast
lönar sig för våra målare att idka historiemåleri - det är för mycket och för
kostbart arbete och ger för liten inkomst. En så krass synpunkt på saken var
naturligtvis främmande för yrkeskritiken.
1 Nationalmuseet köpte 1860-69 moderna svenska konstverk för 54,095 kr. De största
inköpen ägde rum 1860 och 1866, då inköpssumman uppgick till 12,225 och 10,300 kr.
På utställningen 1866 köptes för museet svenska målningar av D’Uncker, Jernberg,
Nordenberg, Amalia Lindegren, Nordgren och Wahlberg.
Museets inköpspriser voro ganska växlande. Man betalade Palms, Stacks och Bergers land^
skåp med 750-900 kr., sistnämnda summa även för vardera av Wallanders Bellmansscener och
600 för Fagerlins Rökande pojkar 1862, men år 1868 kostade "Svartsjukan" 3,000.
Nordenbergs Tiondemöte betalades med 2,000, hans Bröllop i Wärend med 3,000, Jernbergs Björndans
och Hertzbergs Konfirmand med respektive 2,000, Amalia Lindegren fick för Dalstugan 1,500
och 2,000 för Frukosten, Plagemann 1,200 för Den heliga familjen, Winge 3,500 för Loke och
Sigyn.
Kiörboe erhöll 1,000-1,500 kr. för sina båda djurtavlor, Nils Anderson 1,200-1,500, Edv.
Bergh 2,500-3,000 för sina båda stora landskap, Nordgren 1,400-1,800 för sina landskap.
Wahlbergs Kolmårdsutsikt betalades med 2,500 och månskenstavlan med 3,500, Rosens
Erik XIV med 5,500.
4. - Nordensvan. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
