Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Karl XV:s tid. Konstvård och konstvårdare - 7. Scholander som arkitekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ning, att dekorativ överlastning och meningslösa prydnader äro av ondo och att
renhet och därjämte enhetlighet i stilen äro oeftergivliga fordringar. Dessa
grundsatser skärptes ytterligare under den studieresa till Tyskland, norra Italien och
Paris, han företog sommaren 1863 - han hade då praktiserat i Stockholm i 17
år och under denna tid ej överskridit Sveriges gränser. Sina erfarenheter från
denna resa och sina synpunkter på det han då sett av såväl gammal som modern
arkitektur framlade han med klarhet och kraft och med starkt personligt färgad
uppfattning i anteckningar, i brev och i årsberättelser i akademien.
I Tyskland har han beundrat Klenzes Valhalla och Schinkels härliga
museikolonnad, men i dennes efterföljares verk i Berlin ser han tomma och andelösa
skolarbeten, som sakna frihet och individualisering. Och fastän antikdyrkare
vågar han säga rentut, att de grekiska formerna nu äro utslitna och att tiden
ledsnat vid dem. Han beundrar de romanska kyrkorna, som verka uteslutande
genom sitt med följdriktig enkelhet genomförda byggnadssätt, och det händer,
att han känner oro inför de gotiska mästerverkens flödande detaljrikedom och
virtuosa småknåperi.
I stilrenhetens intresse ser han med gillande samtida tyska och franska
arkitekters metod att restaurera medeltida byggnadsverk och att ur dem bortrensa
senare tiders tillsatser. Stilblandning är för honom alltid vidrig. Han utdömer de
byggnader, där prydnadsbegär och sammanförande av oförenliga detaljer spelat
en ingripande roll gentemot enheten och helheten. Han berömmer sin vän
Garniers Grand opera i Paris för dess planläggning, som med klarhet uttryckes
i byggnadens yttre gestaltning, men han ogillar dess dekorativa överflöd - "för
mycket är för mycket" - och ser i byggnaden "en bild av tiden, då den
uppfördes: praktfull demimonde, voilå tout." Han tillägger: "Vad egentligen stött
mig, är den oförtäckta blandningen av motiv från skilda tider med greciserade
formdetaljer. Detta smakar Berlin och är mig vidrigt." 1 Obesvärat
sammanförande av dekorativa detaljer från olika länder och tider är ju en av
skötesynderna i denna tids moderna arkitektur.
Scholander liksom Nyström framhåller konstruktionens ärlighet och
materialets äkthet som önskemål för varje byggnadsverk, stort eller litet. Han
har med belåtenhet sett moderna järnkonstruktioner som hallarna i Paris, i
granit och sandsten finner han ideella byggnadsmaterial, och han uppskattar
tysta och danska byggen i fogstruket tegel, använt i samband med naturlig sten
eller terrakotta.
Men hemma klagar han upprepade gånger över bristen på tjänliga råämnen
liksom på skickliga arbetare och därjämte över oförmåga och olust hos
myndigheter och hos enskilda byggherrar att våga slå in på obanade vägar. Han är
"ursinnig på all murbruksarkitektur" i Stockholm. Det är dock i tegel med mur-
1 Brev till C. Grundström 10 dec. 1877 och 21 jan. 1878.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
