Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Karl XV:s tid. Konstvård och konstvårdare - 5. Scholander - 6. Scholander opponent och konstnär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vidare vad vi kunna rå med, men den egentliga konsten hör oss ej till", skriver
han i januari 1881 i samma brev, där han rentut säger: "Hos oss är lotten lika
för alla, och därför borde här strykas ett streck över konsten."
l koncepten till de årsberättelser, som det ålåg honom att författa till.
akademiens högtidsdag, påträffas ofta variationer av uttrycket: "Vi
måste-åtnöjas med att vid årets slut befinna oss på samma punkt som vid dess början."
Men dylika uttryck, mindre lämpliga för officiella högtidstal, som skola
framföras i närvaro av akademiens styrande män och unga framtidshopp, äro strukna
i det renskrivna exemplaret - och likaså ha åtskilliga allt annat än vördsamma
utlåtanden om akademiens hädangångna medlemmar, vilkas konstnärskap
nekrologförfattaren ej med gott samvete kunde prisa, blivit mildrade eller uteslutna.
Tjänstemannen Scholander utövar ex officio censur över individen Scholanders tankefrihet.
6.
Scholander opponent och konstnär.
Denne desillusionerade man var ej en av dem, som misslyckats eller som såg sig motarbetad och undanträngd. Han var en av sin tids representativa män, erkänd, hyllad, uppburen. Orsaken varför han ej blev konstlivets medelpunkt och styrande kraft är närmast att söka i hans egen läggning med dess motsägelser mellan å ena sidan kraftkänsla, självmedvetenhet, jäsande verkningslust, å den andra en långt driven försynthet och foglighet, olust för att ge sig in i konflikter och allt vad "bråk" heter.
Hans erfarenheter från sin debut i hemlandet, minnet av all förargelse, han
fått smälta av det framtvingade museiförslaget, hade satt djupa märken. Nyström
hade, medan museifejden pågick, berömt hans "lugna, kloka, värdiga hållning".1
Han var aldrig den, som ojade sig, och det var endast inför sina närmaste vänner
eller då han anade en besläktad natur hos en ung och otålig framsträvare, som
han frestades att oförbehållsamt ge utlopp åt sin ingrodda harm. Exempelvis den
gång då han uppdrog konturerna av sitt levnadsöde för en ung, obalanserad
gåpåare, Carl Larsson. Han skrev till denne:2
"Vet tit. huru det smakar att från koltåren hava brinnande håg för att gå en
väg men fösas in på en annan, för vilken man känner djup motvilja, ända till
dess årens kylande pulver lagt motvägande is i magen och stålat reflexionen?
Vet tit. huru det känns att under fem år leva utomlands, icke hopgyttrad med en
klick landsmän i ett rökigt kaféhål, utan under ständig sammanvaro med det
främmande landets barn, studera med dem det påtvungna och blunda för och
försaka allt det lockande, som den andra banan bjuder? Vet tit., huru det känns
att våldsamt ryckas hem mitt under studiernas fart för att oerfaren och med den
1 Brev till Anckarsvärd juli 1847. - 2 30 jan. 1878.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
