Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Karl XV:s tid. Konstvård och konstvårdare - 3. Nationalmuseum fullbordat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inredningskommitté, som hade att inge förslag om byggnadens inre fullbordande och om samlingarnas fördelning i lokalerna. Kommittén bestod av överintendenten Söderberg, riksantikvarien B,, E. Hildebrand, Kungl, bibliotekets chef Klemming, professor Boklund - som sedan 1858 även var kamrer vid Kungl, museum - och lektorn i Skara Gunnar Wennerberg.
Angående museets organisation var ännu intet avgjort. De olikartade samlingar,
som där skulle få tak över huvudet, sorterade under olika myndigheter. "Huru
skall detta ordnas och av vem?" hade Scholander frågat Wennerberg i februari
1861. Wennerberg hade svarat, att endast "en kraschanerad idiot" skulle åtaga
sig chefskapet för det osammanhängande hela - han fann det naturligaste vara,
att varje avdelning finge sin särskilda styresman, ansvarig endast för sin
departementschef. Scholander fann Wennerberg vara den enda möjliga chef för
konstavdelningen, som nu kunde ifrågasättas, och nämnde i ett brev till denne som
eventuella medtävlare "Dardel? Han har andra vyer för sig numera. Mandelgren?
Konservatorsämne. Boklund? Dito, dito. Wohlfahrt möjligen, med ett ord: det
finns ingen."
Att konungen ansåg Wennerberg vara rätte mannen för denna befattning var
ingen hemlighet. Innan kommittén 1861 sammanträdde, fick han för statsmedel
göra en studieresa till Tyskland, Paris och Holland, och han formulerade
kommitténs förslag, som låg färdigt hösten 1863.
Då först uppgavs planen att inrymma Kungl. biblioteket i museibyggnaden.
Om vederbörande fattat detta beslut 1847, hade museet sannolikt blivit byggt
efter Scholanders ritning. Nu blev emellertid utrymmet inom byggnaden betydligt
ökat, den för biblioteket avsedda mellanvåningen kunde anslås åt
skulptursamlingen och livrustkammaren, bottenvåningen uppläts åt de historiska
samlingarna, myntkabinettet och klädkammaren och övre våningen åt målningarna.
Dess stora sal i strömfasadens mittparti - den nuvarande gustavianska salen -
skulle likväl upplåtas åt statens trofésamling, och övre trapphuset, som redan
Stiller tänkt sig som en skulpturhall, åt gipsavgjutningar av antika bildverk. Ett
par smärre ändringar i denna fördelning av lokalerna gjordes under de närmast
följande åren.
Den inre dekoreringen anförtroddes åt Scholander, som alltså slutligen fick
sin andel i detta museibygge. "Nu lärer det emellertid vara avgjort", skrev han
till Boklund,1 "att jag skall leka med inom de där murarna, och det blir således
du och jag, som komma att gräla om färgsmaskor på väggarna. Dock det behöva
vi icke befara. Där tavlor skola hänga, befaller du såsom Kungl. Maj :t och jag
bockar mig. I de övriga lokalerna får man se till, huruvida vederbörandes
önskningar rimligtvis kunna uppfyllas, men en sak komma vi överens om på
förhand: Inga fresker, inga fresker! Det är dock en förgänglig vara."
1 Från Paris, där Scholander befann sig på ett kort besök, 16 juli 1863.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
