Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Karl XV:s tid. Konstvård och konstvårdare - 1. Läget vid seklets mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
små tavlor, drog sig fram utan svårighet, tycks dock i längden ha längtat efter
annan luft och delgav ett par gånger Scholander sitt missnöje med
stockholmsakademiens sätt att utdela resestipendierna. Hur Scholander sökte trösta kamraten ha vi sett i det föregående,1 likaså att den mest välkomna tröst omsider anlände
i form av ett extra stipendium och att Boklund följde ordern: Marsch till Paris!
Där målade han i Coutures skola, där vann hans färg betydligt i must och kraft
och handlaget i bredd och livlighet. En i naturlig storlek målad "Savoyardgosse
som lagar sitt instrument" sändes frampå våren 1855 till Stockholm och ansågs
av konstnärerna där överträffa allt vad uteliggarna på den tiden hemsände.
Under världsutställningen detta år kommo såväl Qvarnström som Nyström till
Paris. Boklund undrade en smula orolig om Nils Anderson eller möjligen
Wallander fått påstötning om att lärarplatser hemma funnes att tillgå. Nyström
besökte honom och uppmanade honom att antaga en professorsplats, "när en
dylik blir ledig", "och får jag se, hur jag i detta fallet kommer att göra", skrev
Boklund försiktigt till en norsk kamrat i München.2
I det dyra Paris hade han ej råd att stanna länge. I juli återvände han till
München efter åtta månaders frånvaro. Han saknar Paris omåttligt och råder
alla konstnärer att resa dit för att lära. "Det lönar mödan." Han trivs nu ej
längre i München, sympatiserar ej "med här rådande konståsikter". "Vi äro här
behäftade med en ensidighet, som är förskräcklig, och är hög tid för var och
en att se och lära känna andra nationers konst."3
Då Scholander frampå hösten uppmanade honom att resa hem - "kom genast,
ögonblicket är viktigt"4 - följde han det goda rådet och anlände till Stockholm
den 9 december.
"Boklund är hemkommen och i fullt arbete", rapporterar Scholander tre
veckor efteråt. "Där är åtminstone en, med vilken man kan resonera. Han är
tysk alltigenom med undantag av målningen, där är han fransman.5
Tre månader senare omtalar Scholander, att Boklunds uppträdande väckt
rörelse hemma, att han genast vunnit en varm beskyddare i kronprinsen och att
han borde bli professor efter den nära 80-årige Krafft.6
Scholander anser honom oumbärlig för akademien och räknar till sina goda
gärningar den andel han har i Boklunds anställning vid "verket". Till en början
vid målarskolan.
I januari 1855 hade Qvarnström framlagt sitt förslag om inrättandet av denna
skola. Han ansåg den nödvändig, bland annat för att "förebygga den alltför
tidiga och onödiga emigrationen till Dusseldorf", han söker "dugliga målare till
lärare" och undrar, om ej Ekman eller Plagemann skulle kunna användas.7
Först ett år efteråt (23 mars 1856) fattade akademien sitt beslut. Skolan skulle
1 Del I, sid. 513. - 2 Till Knud Baade, Paris 10 juni 1855. - 3 Till densamme, München
12 juli s. å. Baade var då på sommarbesök i Norge. - 4 Scholander, Stockholm 5 okt. s. å.
- 5 Till J. Arsenius 30 dec. 1855. - 6 Till densamme 18 mars 1856. - 7 Qvarnström i Rom
31 maj 1855, säkert till Nyström, vilkens namn dock ej nämnes i brevet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
