Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Düsseldorf - 3. Bengt Nordenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528 GEORG NORDENSVAN
Vid 12 års ålder kom torpar Nords son i målarlära hos en mästare i
Sölvesborg,
Efter 7 år fick han sitt gesällbrev. Han praktiserade sedan som yrkesmålare,
utförde även väggmålningar i den traditionella bondestilen och kom så till
Stockholm 1843.
Där försökte han sig i principskolan, men så tog reskassan slut, och han
måste från artist åter bli gesäll. Han fick anställning hos en mästare Hallgren
och förvärvade i denne en pålitlig vän.
"Jag fick många hedrande uppdrag i yrket", har han sedan berättat, "som
snart höjde mitt anseende över allt vad skrågesäller hette. Jag vann icke allenast
Hallgrens vänskap utan även Wärnqvist och andra stora mästare sågo mig
gärna som vän i deras hus, och när Wärnqvist målade östra trapporna i slottet,
fick jag i uppdrag att måla alla troféerna.
Jag förundrade mig över det stora sociala språng, lyckan låtit mig göra -
ett par år förut vandrade jag nere i Smålands och Blekinges skogsbygd med
åtskilliga färgburkar i en korg på ryggen för att i gårdarna måla kistor och
skåp m. m. Under skråets tid var en sådan konstnär en föraktad varelse. Nu
levde jag aktad och ärad inom hela det hedervärda skrået i rikets huvudstad."
I 3 år var han yrkesmålare, innan han åter tog fatt på studierna vid
akademien. Han yttrar efteråt, att han då lämnade ett lönande yrke för att
uppoffra sig åt konsten.1 Ett litet understöd från drottning Josefina hade kommit
som en oväntad julklapp, som sedan förnyades varje år under elevtiden. 1847
omnämnes han med lovord i modellskolan, året därefter debuterar han på
utställningen med en gubbe som knyter nät och en "ångbåtsscen" - en gammal
lots, som lär sin son att sköta ratten - dessutom utställer han prisämnet
Abraham bortvisar Hagar. 1850 utställer han Coriolanus och Den barmhärtige
samariten samt 7 genrestycken och ett landskap. Konstföreningen är honom
bevågen, och så reser han, lockad av Tidemands namn, till Dusseldorf, där
han inträffar i oktober 1851.
Tidemand mottog honom vänligt, hänvisade honom till Hildebrandt och
gav honom förtjänst genom att låta honom biträda på ateljén.
Tidemand levererade gång på gång nya exemplar av sina tavlor - han lät
sina biträden uppteckna figurerna och anlägga färgerna, varefter han själv
målade igenom det hela. Som medhjälpare använde han Nordenberg, Eskilson,
Zoll m. fl.
Att Nordenberg ville måla bondeliv, var avgjort. Hans lynne och erfarenhet
pekade från första början ditåt, och nu var för övrigt folkgenren så på modet,
att mången valde den utan att äga hans förutsättningar.
Inom kort blev han förtrogen ej blott med Tidemands konstnärslynne och
konstnärsblick utan även med hans arbetsmetod. Redan 1852 undermålade han
1 Brev till grosshandlar "Micaelsen" 14 febr. 1849.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
