Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Düsseldorf - 2. Svenska målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522 GEORG NORDENSVAN
svenska sånger gjorde sig uppmärksammade under rasterna i målarskolan, som
man hörde talas om "die Schweden". Det "norska sällskapet" utvidgades 1853
på hösten till en allmän nordisk förening, som fortlevde i flera år.
1853 räknar finnen Verner Holmberg 30 skandinaviska målare i
Dusseldorf. "Några väntas ännu, dessutom hava vi tvenne svenska och tre norska
fruntimmer."
Staden gjorde ett angenämt och vinnande intryck. "Allt synes så ljust, så
fridfullt och grönt", skrev Z. Topelius därifrån i brev till Helsingfors’ tidningar
1857. Klockan 6 på morgonen börjar man sin dag, på aftonen går man till
vila klockan 9, såvida man ej försinkar sig en stund på Langenbergs kafé .-.
skandinavernas samlingsplats - eller på någon av de många bierkneiparna,
där det går gemytligt och glatt till.
Dusseldorf är intet dött samhälle. Staden är i ständigt framåtgående som
industriort. På gatorna i den äldre stadsdelen, som har bevarat sin gamla
karaktär, är livligt nog om morgnarna - i synnerhet på "Märkt" med dess
grånade husgavlar, dess "altes Rathaus" och den gröna ryttarstatyn av
kurfursten Johan Wilhelm, som klumpig och vördig, i harnesk och med krona
på allongeperuken rider på sin hästkoloss.
De moderna stadsdelarna äro behagliga och snygga - små putsade
trädgårdar utanför prydliga små hus med eller utan ett ateljéfönster,
parkanläggningar med dammar och slutligen den lilla floden Diissel, som slingrar sig
fram genom staden utan att göra något väsen av sig.
Genomfluten av den lugna ån ligger Jacobis Garten med sina skuggrika
alléer, sina gamla präktiga träd, sina slingerväxter och gräsmattor. Här har
Goethe, Wieland och Herder promenerat och diskuterat, här har Heine sprungit
och lekt som barn.
Här i trakten hade målarna slagit sig ner, hit trängde intet larm från
fabriker och verkstäder, här låg inbäddad i grönskan gamla Malkasten,
konstnärernas samlingslokal. I slutet av 1850-talet föllo konstnärerna på den idén
att medelst ett konstlotteri anskaffa ett kapital, och för de 50,000 Tåler, som
inflöto, inköptes Jacobis Garten, och där fick Malkasten sin nya ståtliga lokal.
Man levde enkelt och billigt. När en ny skandinav anlände, firades han av
landsmännen med en middag, som kostade 50 öre person. Man gick på besök
till hög och låg, och man behövde ej vara rädd för att besvära.
De nykomna träffade här mer än 600 kamrater, som alla "sträva till
konstens sköna mål". De funno vaket intresse för detsamma som intresserade
dem själva, och detta var något ovanligt för dem, som kommo från ett klimat,
där konsten levde ett magert liv och där kamratanda konstnärer emellan var
något tämligen okänt.
Också fann sig stockholmaren som en fisk i vattnet. "Stannen I längre i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
