Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Oskar I:s regeringstid - 14. Konstlivet hemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
512 GEORG NORDENSVAN
Scholander till Boklund, som då vistas i Munchen: "Här ser illa ut i konstväg,
och alla som möjligen kunna knalla sig ut göra det. Sålunda äro Qvarnström,
Wahlbom, Stack, Lundgren, Nordenberg och Andersson ostadiga, de båda förra
borta på flera år, Stack och Andersson ute så snart kassan tillåter och
Nordenberg i Dusseldorf, tror jag. Inga talanger växa vid akademien, och
Konstföreningen har svårt att använda sina penningar."
Akademiens ledare göra likväl vad de kunna för att skaffa skolorna unga
och goda lärarkrafter. Men de ha otur. De pensionärer, som kunna uppehålla
sig utomlands, visa föga lust att vända hemåt, trots förespeglingar om en sorgfri
tillvaro med 750 rdr b:o i årlig lon - "ett belopp, varmed här i Stockholm
en ensam person har sin torftiga utkomst fullkomligen betryggad". Det är
Nyström, som söker locka hem Egron Lundgren med denna framtidsutsikt.
Nyström är på en gång nedstämd och förargad över de många uteblivande.
Fogelberg kommer aldrig hem, Qvarnström envisas att vilja stanna ute i det
längsta, "hans motiver äro alldeles oomkullstötliga". Wahlbom får inte vara
hemma för läkarna. "Det är högst bedrövligt, men vad är att göra annat än
hava tålamod? Det felades nu blott, att också Blommér gjorde oss faux bond.
Men han har äktenskapsförsänkningar här och torde således ej utebliva."
Blommér uteblir tyvärr - Molin inrapporterar hans död, ett
"beklagansvärt streck i räkningen" för akademien. "Nu, min käre Molin", skrev Nyström
till svar på dödsbudet, "vila våra närmaste förhoppningar på dig. Se dig till
godo och glöm icke, att du har en framtid i fäderneslandet, visst icke stor
och Jysande men dock sådan att en konstnär med icke för högt uppskruvade
anspråk kan därmed låta sig nöja."
Molin kom hem samma år och blev vice professor. Och Qvarnström hade
nu efterträtt Sandberg som akademiens direktör.
Men de andra dröjde. Lindholm var ännu stipendiat och hans hälsa var
undergrävd. Wahlbom påminner akademien om Plagemanns tillvaro -
Plagemann hade återkommit till Sverige 1854 - anser att häri kunde bli till mycken
nytta och förordar en lämplig påstötning från akademiens sida. Lundgren gör
undanflykter och är avgjort ohågad.
"Det är", har Nyström skrivit till Anckarsvärd, "ett högst märkvärdigt
förhållande, att vår konstskola, som för närvarande, om personligheterna betraktas,
är starkare än den av inhemsk ras någonsin varit, helt och hållet ligger nere,
därför att ingen av de på landets bekostnad bildade bättre konstnärerna ens
gitter försöka sin lycka här hemma. Det jäser inom mig var gång jag tänker
därpå, och jag bävar för framtiden, om det länge fortgår på detta sätt."1
Scholander, som dragit sig som snäckan in i sitt skal och lever i arbete
upp över öronen och därtill i ett lyckligt hemliv, sedan han äktat Nyströms
dotter, uppmanar kamraterna att följa hans exempel, "samlas till sina fäder"
1 Till Anckarsvärd 7 sept. 1852.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
