Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Oskar I:s regeringstid - 13. Lorenz August Lindholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
510 GEORG NORDENSVAN
brevet, låter sömnaden glida ned på golvet och varken hör eller ser, ej ens
märker att katten ger henne en varnande blick, märker ännu mindre den
spionerande modern och allra minst den äldre systern, som skadeglatt lurar i dörren.
Men oftast är det bondstugan, som bildar sceneriet: gubbar röka eller spela
kort, gossar rita eller läsa, en liten flicka har slagit sönder en spilkum, mödrar
vakta sina småttingar, någon gång skildras hela familjen efter slutad måltid.
De första målningar, han skickar hem - hösten 1851 - äro förutom ett
studiehuvud två interiörer, den ena en familjescen med fyra figurer, den andra
"En trasslig härva", där han samlat all sin kraft och vilja och på ett lyckligt
och typiskt sätt givit sin konstnärliga karakteristik.
Något novellistiskt eller dramatiskt innehåll har denna lilla målning ej att
bjuda på. En ung fransk bondkvinna nystar garn, och hennes lille pojke måste
hålla i härvan. Det hela - kraftigt på samma gång som minutiöst, elegant och
lätt i penselföringen, helt och harmoniskt i färgen - är så väl målat, att den
tidens svenskar, som i allmänhet ej kunde skryta med utvecklad teknisk färdighet,
torde haft svårt att visa ett arbete - Wickenbergs små franska genrer
från-räknade - som stod i jämnhöjd med detta lilla älskvärda prov på finmåleri.
De tre tavlorna blevo väl mottagna. Akademien var nöjd med sin uppföding.
Det enda, man kunde anmärka mot honom, var att han ej visade håg att odla
den stora stilen utan valde de obetydligaste ämnen. Emellertid medgav man
beredvilligt, att pensionären utvecklat sig på ett glädjande sätt "i den riktning,
som av hans naturanlag finnes antydd".
Han hade ej vistats länge i Paris, förrän den sjukdom, som snart skulle
taga hans liv, gjorde sig bemärkt. Han sökte mota den genom en brunnskur
i Ems - på återvägen besökte han Dusseldorf och fann sig tilltalad av
Tidemands bondelivsbilder och av Gudes landskap. I början av 1852 omtalar
Qvarnström honom i brev hem som "krasslig", i maj skriver Wahlbom, att
pariser-svenskarna äro flitiga och raska "med undantag av Lindholm, vars hälsa är
vacklande. Likväl är han alltid arbetsam och flitig, så ofta han finner sig ha
krafter att arbeta."
Han målar färdiga ett par tavlor, däribland en krogscen med flera figurer,
politiserande bönder, individualiserade med mera fysionomisk skärpa än han
förr plägat bestå sina typer - hela tavlan är för övrigt hållen i ett hårdare
maner och i ljusare färger än hans vanliga.
Hösten 1853 reste han i sällskap med Wahlbom till Rom. Bröstlidandet
tilltog alltmera, han hade nu föga kraft att måla - en "romersk interiör"
hemsändes efter hans död. Den 11 april 1854 avled han på preussiska hospitalet.
Hans samtida omtala honom som en tillbakadragen, tystlåten och fredsam
kamrat. Liksom Wickenberg, Roberg och Blommér älskade han musik, och om
musik talade han hellre än om andra konstarter. En inbunden, drömmande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
