Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Oskar I:s regeringstid - 9. Karl Staaff - Alexis Wetterbergh, Johan Julius Ringdahl, Nils Andersson, Johan Zacharias Blackstadius, Johan Gustav Köhler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR I:s REGERINGSTID 497
Schackspelare, Barn i lek på en kyrkogård, Rökande pojkar. Bland porträtten
flera av den kungliga familjen, bland dem den ganska ståtliga paradbilden av
Oskar I, helfigur, i rikssalen på Drottningholm.
Flera konstnärer än Staaff hade satt sig ohjälpligt fast i stockholmslivet.
Alexis Wetterbergh., "Onkel Adams" broder, var
förhoppningsfull och lovande, så länge han var akademielev, ansedd som
rikt begåvad och tidigt van att tänka högt om sin egen talang.
Som porträttmålare hade han under sin korta glansperiod
åstadkommit själfulla arbeten, men hans krafts dagar voro
snart förbi, och han omtalades redan i början av 1850-talet
som alldeles förfallen. Artisten Wetterbergh var ett
stockholmsoriginal, han gick klädd i päls och sommarbyxor hela
året om, uppträdde på stadens källare med en konungs
hållning och hade sitt nöje av att genom ett förnämt sätt att vara
söka imponera på borgerskapet.
"Vad han gör vete vår Herre", yttrade Scholander 1857. Kamraterna
ansågo, att det var artistfåfängan, som i förening med den svenska nektarn
ödelagt honom.
Även Ringdahl stannade i Stockholm - det påstås, att han försakat
resestipendiet för att få ha sin verksamhet hemma. Han hade behandlat de
akademiska prisämnena men slog sig på genre- och djurmålning, hans små,
omsorgsfullt och smakfullt utförda genrer - lekande gossar, fiskande gossar,
badande gossar, småbarnsskola, gossar på isen, "skärgårdsscen" - voro mycket
omtyckta. Han hade anseende som skicklig tecknare, blev lärare i principskolan,
men 1860 blev han slagrörd och måste begära sitt avsked. Levde sedan på sin
lilla pension, 525 rdr b:o, i mer än två årtionden.
Bland teckningslärarna hade även Köhler hamnat. Han hade målat porträtt,
bland andra ett av C. J. L. Almquist, och hans interiörer - bland andra ett
par från Konstakademien - hade blivit berömda.
Bland de yngre artisterna, som väntade på att dörren ut till kontinenten
skulle slås upp för dem, voro, sedan Blommér blivit utsläppt, Lindholm,
Andersson, Nordenberg. Wallander de mest bemärkta. Boklund var redan "ute".
Lindholm höll sig till den lilla genre och det lilla format, som lämpade sig
för hans närsynta ögon.
Barngenren odlades av Carleman, Zoll och andra.
Prisämnen målades, om också ibland motvilligt. Wallander målade
"Heim-dal och Freja", samt "Orvar Odd meddelar Ingeborg underrättelsen om Hjalmars
död" - ett ämne, senare behandlat av August Malmström. Men denne debuterade
som elev 1852 med "Odyssevs inför faiäkernas konung Alkinous" o. s. v. (se
sid. 480). Wallander var en oförskräckt yngling. Med ledning av små hastigt
32. - Nordensvan. I.
Alexis Wetterbergh,
f. 1816, d. 1872.
Johan Julius
Ringdahl, f. 1813, d.
1882.
Nils Andersson, f.
1817, d. 1865.
Johan Zacharias
Blackstadius, f.
1816, d. 1898.
Johan Gustav
Köhler, f. 1803, d.
1878.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
