Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Oskar I:s regeringstid - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR I:s REGERINGSTID 475
Men han hade ej länge varit hemma förrän han fann sig stå inför en olösbar
uppgift. Redan i sitt första brev till Anckarsvärd (maj 1845) hade han
påpekat svårigheten att i den föreslagna byggnaden "utan fullständigt
åsidosättande av den monumentala värdigheten, med ej särdeles ymniga tillgångar på
penningar och utrymme förena så många delar av olika bestämmelse utan att
vålla oreda och svårigheter i kommunikationerna". Det program, som därefter
blivit utarbetat i Överintendentsämbetet och där byggnadens omfattning liksom
dess kostnad var fastslagen, tog föga hänsyn till svårigheterna. Scholander
däremot fann det ogörligt att i byggnadens två våningar inpressa de olika
samlingarna, liksom det var otänkbart, att bygget skulle kunna värdigt utföras för
den anslagna summan.1
Men detta fick ej sägas. Vad Scholander än tänkte, så var det fullkomligt
främmande för hans läggning att kompromettera sina gynnare. Han var
infångad av "museiligan". Han var den underordnade tjänstemannen i ämbetet.
Han arbetade inom stängda dörrar i slottsbyggnadskontoret i
Kommendantsflygeln under strängt förbud att visa sina ritningar för obehöriga och att göra
några som helst uttalanden i museiaffären till vem det vara månde. Särskilt
hade hans omtänksamma förmän absolut förbjudit honom att närma sig konungen
annat än "under chefens skydd".
Scholanders temperamentsfulla skildring - visserligen nedskriven som
självförsvar inför eftervärlden och antagligen något ensidigt färglagd - ger ett
levande intryck av hur han våndades, där han arbetade, opponent mot sitt eget
.arbete, morrande under munlås.
Året 1847 medförde frågans tillspetsande men lyckligtvis även dess lösning.
På våren uppvisades för konungen de första resultaten av Scholanders
ansträngningar. I byggnadens yttre fasthöll han i stort sett sitt allra första
uppslag. Han höjde likväl den övre våningen, som nu blev den dominerande
och fick en rad höga bågfönster, och han gav hela fasaden - nästan på trots -
en rik dekorativ utsirning. Men förslaget innehöll en väsentlig nyhet, kravet
på utrymme hade tvungit honom till en nödfallsutväg, som han själv alls ej
gillade, tvärtom fann han den "arkitekturförstörande" - han hade pressat in
en halvvåning mellan de båda huvudvåningarna. För att bedöma ritningen
hade konungen tillkallat några högre militärer, "dem han högaktade även för
lärdom". Scholander nämner tre generaler och kapten Johan Kleen. Den
sistnämnde hade studerat i Lund och blivit filosofie magister, hade därefter ingått
i Ingenjörkåren, gjort utländska studieresor och var specialist på fästnings-
1 Egendomligt nog nämner Scholander ej ett ord om den i Kungl. Maj :ts beslut angående
bygget - återgivet i Dagl. Allehanda 15 april 1846 - förekommande bestämmelse att, ifall
ej alla de uppgivna samlingarna skulle rymmas i byggnaden, Kungl. Maj:t ägde att bestämma
angående uteslutningar. Det väcker förvåning, att man ej avhör denna förtänksamma
förordning -. slutligen och sist måste man ju likväl avstå från att ge Kungl, biblioteket plats i
byggnaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
