Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Karl Wahlbom -- Egron Lundgren - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
458 GEORG NORDENSVAN
och världen därutanför. Under sin romtid, har han en gång skrivit till
Södermark:1
"Då jag tänker på huru långt efter i konstavseende vi ännu äro hemma,
kan jag känna det som en plikt att ställa mig i leden med dem som kämpa
för att vi icke måtte bliva ännu större barbarer i det fallet än vi redan äro;
men jag minns då det förfärliga ordspråket: en fluga gör ingen sommar. Det
är solskenet som gör flugan och icke flugan som gör solskenet. Man säger att
skön konst är kulturens blomma, men jag vill knappast tro det, ty om det är sant
står det illa till med kulturen i Sverige. Vi hava ännu ingen fosterländsk skön
konst och nästan ingen känner behov därav. Klimatet kan ingen ändra, men
det låg ett solsken över Gustavs dagar - och varför är det nu så mulet, att
mången blomma vissnar i knoppen, så mörkt och dimmigt, att knappt en enda
fluga vaknar?"
Han är medveten om, att han, som "rest på statens bekostnad under flera
år", har "nästan en hedersskuld" att förr eller senare betala. Han upprepar
det i brev till flera av vännerna, vill dock i det längsta uppskjuta utbytet av
sitt "sorglösa och oberoende zigenarliv" mot den tillvaro, full av "gräl och
.alla förargligheter", som väntar honom hemma.
Vid akademien råder nu brist på lärarkrafter. År 1852 gäller det att ersätta
den 87 år gamle Limnell, och året därefter är den sjuke Wahlbom otjänstbar.
Nyström framför då akademiens beslut att hemkalla en av sina förutvarande
pensionärer som professor vid modell- och antikskolorna och att tillfråga
"historiemålaren E. Lundgren", om han vill mottaga kallelsen.
Egron svarar högst artigt och förbindligt men undvikande, redogör för sin
ställning och sina planer att för någon tid slår sig ner i England och ber om
uppskov, varefter frågan förfaller.
Denna fråga gäller i hans ögon, huruvida han som konstnär skall kunna
hålla sig uppe eller uppge sin framtid. Han har i gott minne det stockholmska
konstlivet från sin akademitid. Han jämför sin blivande ställning, ifall han
vände hem, med en viss professors i Munchen, "som icke hade annat råd att
giva de unga, än att de så mycket som möjligt borde avhålla sig från
akademien".2 Han delar ej Nyströms åsikt, att han i hemlandet kunde "förskaffa
sig namn och anseende och grundlägga en vacker, en förhoppningsfull framtid".
Han anser, att han ger sitt fosterland bättre valuta för de pengar, det kostat
på honom, om han i högsta möjliga grad upparbetar sin konstnärliga förmåga
än om han på kallelse reser hem för att undervisa vid akademien.
De hemmavarande ha en annan uppfattning om saken. Nyström påpekar,
att det i själva verket är flyktingens skyldighet att ägna sin kraft åt den
fosterländska odlingen. I hans brev till Lundgren3 heter det: "Ty icke uppfyllas de
1 14 febr. 1848. - 2 Brev till Egrons bror Mildhog Lundgren l juli 1850. - 8 Maj 1853.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
