Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Karl Wahlbom -- Egron Lundgren - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446 GEORG NORDENSVAN
Wahlbom gav nu för en tid historiemåleriet på båten och målade kamp
agnabönder med hästar eller hästar utan bönder. Då han 1847 ånyo sökte
förlängning på stipendiet, förklarade han sig fortfarande vara missnöjd med sina
alster. Han hölls dock uppe av medvetandet att han "icke något ögonblick
upphört att älska saken".
Stipendiet - som han redan innehaft i 5 år - fick han ej förlängt.
Akademien fann honom vid detta lag vara en "utbildad konstnär". Han hade
dessutom helt och hållet övergått till djur- och genremålning, "för vilken konstgren
5 års utrikes studier vore i allmänhet tillräckliga".
Redan innan han fick detta besked, hade han fattat sitt beslut att
återvända till Paris. Därifrån skrev han till Wetterling:1
"Jag borde väl kanske skriva till akademien och tacka för pension, men
som akademien utan tvivel anser mig som ett enfant perdu, av vilket ingenting
gott mer är att vänta, och jag dessutom ogärna vill röra vid akademiens egna
dumheter (vilket vore svårt att undvika, då jag anser mig ha fordringar på
akademien lika så väl som akademien kan ha sådana på mig), så vill jag till
undvikande av vargars utrotande icke befatta mig därmed - ordspråket passar
bra här, må de i all osämja och otrevnad riva varann nu och framdeles!!"
Varpå han tecknar sig själv - en "korpunge" - som tar "ett förtvivlat
avsked av gubben Sverige".
Livet medför emellertid en och annan överraskning. Ett år senare är
Wahlbom hemma, blir ledamot av akademien och hälsas där välkommen i
smickrande ordalag. Efter ytterligare ett år blir han vice professor och tjänstgör som
sådan under vintern. Men på sommaren 1850 reser han söder ut igen och
kommer aldrig åter.
Han har ådragit sig en smygande sjukdom. Efter en badkur i Aachen
hamnar han i Bruxelles, sedan läkarna avrått honom från att övervintra i
Sverige. Anckarsvärd sköter nu hans affärer hemma. Han är fullt arbetsför,
studerar hästar i ett ridinstitut, gör dagligen en ridtur - det är hans enda
nöje - målar små tavlor, ryttargrupper, hästar på bete, pojke med arbetshästar,
höbärgning. Beställarna få välja bland det han sänder hem - han har nu
enligt sin egen uppfattning blivit köpman, det är "ett ledsamt yrke", och ett
svårt problem är att bestämma pris på sina egna tavlor.
Våren 1852 är han i Paris för att "se och lära", ämnar därifrån återvända
till Stockholm för att sköta sin lärarbefattning. Men då Qvarnström, som vistats
i Paris ett par år, beger sig hem för att undervisa i akademien, anser sig
Wahlbom kunna stanna ute ännu en vinter. Han har nya beställningar och vill
gärna måla i större skala.
Den förr så sällskaplige Wahlbommen har blivit en sluten och otillgänglig
enstöring. Hans yngre kamrat och elev, löjtnant John Arsenius, skildrar hans liv
i Paris vid denna tid. Klockan 7 på morgonen en promenad, frukost ute, arbete
1 26 aug. 1847.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
