- Project Runeberg -  Svensk konst och svenska konstnärer i nittonde århundradet / I. Från Gustav III till Karl XV /
434

(1925-1928) [MARC] Author: Georg Nordensvan
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Parisersvenskar och romare. 1830--40-talen - 10. Fredrik Vilhelm Scholander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

434 GEORG NORDENSVAN

Och gamle Södermark förklarar, att "Scholander är en glad och munter
gosse och arbetar som en karl".

Hans hemsända akvareller göra god effekt i Stockholm och bli begärliga
för Konstföreningen. Stipendiet har han fått förlängt på ytterligare 2 år. Han
är från morgon till kväll sysselsatt med uppmätningar och detalj ritningar av
arkitekturverk, med studier av olika slag - dessemellan också med akvareller,
teckningar, skisser.

"Hans allt igenom konstnärliga skaplynne", skrev Demangeat långt senare,
"ledde honom huvudsakligen till teckning, komposition, dekoration och akvarell.
Vad arkitekturen vidkommer, var det nästan med motvilja, han sysselsatte sig
därmed. Den var ej hans element, men hans förmåga var så stor, att han
lyckades i allt han tog sig före."

Detta yttrande av en fackman och en kamrat, som levde tillsammans med
honom dagligen under studietiden i utlandet och som ägde hans förtroende,
har sin stora betydelse. Själv har Scholander mer än en gång bedyrat, att det
var utan lust han arbetade på arkitektoniska uppgifter. På gamla dagar klagade
han över, att han ej under sina stipendieresor kunde känna sig fri, "utan måste
arbeta så som akademien föreskrev". Och trots all sin hänryckning över den
eviga staden ansåg han sig ha stannat där alltför länge. "Där förlorade jag
oersättliga 10 eller 12 månader, tack vare min egen enfald och rädsla för
akademien och dem, som då styrde den."

Han tycks dock aldrig ha haft en tanke på att stanna i utlandet längre tid
än stipendiet varade. Hans bana var utstakad, och han motsåg med lugn den:
verksamhet och den framtid, som väntade honom i hemmet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:31:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svekon19/1/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free