Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Parisersvenskar och romare. 1830--40-talen - 10. Fredrik Vilhelm Scholander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
432 GEORG NORDENSVAN
Själv arbetade Scholander med rninst lika stor viljekraft som Nyström på
sin tid. Förmiddagarna på mästarens ateljé, där han enligt kamraternas uppgift
visade sig vara en rask och skicklig ritare. Han gjorde studier efter
arkitekturdetaljer, komponerade byggnader efter lärarens program, fullbordade även 1843
förslag till museibyggnad för Stockholm och hemsände det som studieprov. Det
var detta förslag,’ som hans gynnare hemma lade till grund för deras
National-museiprojekt.
Men på lediga stunder gjorde han kompositioner, målade akvarell,
fulltecknade sin skissbok, som han alltid hade till hands. Ej minst väckte hans ur
minnet gjorda effektfulla akvareller efter teaterscenerier kamraternas
uppmärksamhet. "Alla hans vänner", yttrar en av dem, "sökte förmå honom att stanna
i Paris, där han skulle ha blivit en stor konstnär som akvarellist och dekoratör."1
Han levde indraget, hade föga beröring med sina landsmän - hans ende
förtrogne synes ha varit Billmark, och till denne skrev han långa brev under
sin resa neråt Italien.
Färden dit äntrades i augusti 1843 - efter i det närmaste 2 år i Paris.
Det första brevet till Billmark börjar med tack för all visad godhet och
fortsätter med att han ber sin "gamle pappa" ursäkta "de tillfällen, då ingrodd
pojkaktighet hos mig satt ditt tålamod på prov". Härefter några rader av
personligt intresse - även därför, att de livligt påminna om Nyströms brev från
sin ungdom: "Att under sista månaden jag i dina ögon betydligt sjönk, skulle
gjort mig ledsen, om det varit första gången sådant hänt mig, men, som du
torde påminna dig, hade jag förutsagt, att detta borde inträffa, jag tog därför
saken kallt och tröstade mig med att skenet bedrager."
Hela denna resa skildrar Scholander utförligt i sin dagbok - det här
återgivna brevet till Billing ger i raska drag de första livliga intrycken.
Färden gick till Orleans och sedan över berg och dalar till Lyon. Där
tillstötte reskamraten Bourgerel. På ångbåt till Avignon och vidare landvägen, med
halt på varje sevärd plats. I Orange, Nimes, Arles "arbetade vi som slavar".
"Nöjd att hava sett antikviteterna i södra Frankrike, som äro underbart väl
konserverade. Det var över allt ett nöje att rita, ty man var föga generad av
gapare, och där sådana infunnit sig var det blott för att tillbjuda en stol eller
ett glas vin eller andra härligheter." Marseille, Toulon, i diligens till Nizza,
i vetturino landvägen till det sköna, härliga, präktiga Genua. Med öppen blick
för de genuesiska arkitekternas "påhittighet och fantasi" arbetade vi där i tio
dagar som hästar, "allt arkitektur i perspektiv och akvarell, ingenting pittoreskt".
Men i stället för att härifrån taga den vanliga vägen till Rom färdas de båda
ungdomarna över havet direkt till Napoli. Scholanders tankar hoppa till
morbror Nyström, som säkerligen skall "harmas över det kuriösa sätt, varpå jag
valt min väg". Men han försvarar sig: "I själva verket är alls ingenting dumt
1 Demangeat och Bourgerel ha gjort ganska vidlyftiga anteckningar från den tid, då
Scholander var deras kamrat hos Lebas samt från deras resor i hans sällskap l Italien. Dessa
anteckningar användes av mig i "Svensk konst och svenska konstnärer" 1892 och mera
utförligt av C. R. Nyblom i hans Scholanderstudie (Svenska akademiens handlingar för 1898).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
