Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Parisersvenskar och romare. 1830--40-talen - 2 - 3. Gustav Vilhelm Palm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARISERSVENSKAR OCH ROMARE 403
Genom en greve Sandels, som uppehöll sig i Pau, mottogo vännerna den
sista hälsningen från Per Wickenbergs stoft. Begravningen hade varit värdig
en riddare av hederslegionen. Alla i staden boende dekorerade herrar hade följt
den ansedda konstnären till hans sista vilorum.
Det oväntade dödsfallet väckte allmän sorg bland landsmännen.
Wickenberg var avhållen av alla som en vänfast, uppoffrande och oegennyttig kamrat,
en spirituell konstnär med stora möjligheter till vidare utveckling - möjligheter,
nu för alltid avklippta.
3.
Det italienska landskapet fick under detta skede sina representativa svenska
tolkare i Palm och Stack.
Före dem hade Hjalmar Mörner försökt sig något på detta
område - "Oktoberfest vid monte Testaccio" med kamp agnan
och Albanerbergen som bakgrund för dansande bondfolk - och baron Bennet
- kammarherre och löjtnant vid Svea livgarde - som vistades i Italien 1829-r
32, hade bland andra vyer därifrån målat en stor utsikt av Rom från monte
Mario (1833, Stockholms slott), i den klara, jämnstrukna himlen och
terrängens plastiska former, överhuvudtaget i frånvaron från atmosfäriskt studium
typisk för nordisk synpunkt på italiensk natur under denna tid.
Såväl uppfattningen som framställningssättet återkommo hos Palm. j
Gustav Palm - Wickenbergs "krigskamrat" från ekluten
- var skåning och även han soldatson. Båda livnärde sig
skäligen magert genom att färglägga gravyrer och måla
billiga små tavlor. Palm hade deltagit i de akademiska utställningarna sedan 1828,
då han debuterade med en liten utsikt över Öresund, hade sedan uppvisat
porträttlandskap, skånsk torparkoja, norska fjord- och fjällutsikter - de
sistnämnda frukter av en studieresa sommaren 1833.
I sin osunda bostadshåla hade han emellertid liksom Wickenberg ådragit
sig ögonsjukdom, och han följde kamratens exempel, då han 1837 reste till
Berlin för att söka bot. Samma ögonläkare, som skött Wickenberg, opererade
Palm och skaffade honom, då faran var över, ett par beställningar. Från Berlin
skrev Palm hem och sökte akademisk resepension. Någon dylik fanns då ej
att tillgå - i stället samlade Gerss ihop 205 rdr b: o "till tröst och lindring
åt den hjälplöse, lovande unge konstnären".
Ett vågstycke var det för en medellös artistyngling att begiva sig ut i
världen utan understöd från akademien eller från någon mecenat. Wahlbom
säger, att han och Palm ibland alla konstnärer, som vågat sig ut, varit de enda
helt och hållet fågelfria. Palm hade också "hållit på att gå under, stackars
satan".
Karl Bennet, f.
1800, d. 1878.
Gustav Vilhelm
Palm, f. 1810,
d. 1890.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
