Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Parisersvenskar och romare. 1830--40-talen - 1. Per Wickenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PARISERSVENSKAR OCH ROMARE
399
bergs frusna sjö, hans byggnader på stranden och mjuka molnhimmel, och ett
annat landskap av den äldre Bakhuisen, som är samma andas barn. Men att
Wickenbergs känslighet i blick och behandling kan fullt upp mäta sig med den,
man finner hos hans själsfränder och även överstråla dem, är mycket möjligt.
Målerisk känsla, mjukhet och koloristiskt behag uppbära hans konst. Och
bland sina landsmän är Wickenberg en - låt vara försiktig - nyhetsman.
Hans stora flodmotiv i månsken efter regn betecknar ett gränsmärke i vårt
landskapsmåleri i det avseende, att ingen föregående svensk målare behandlat
ett så enkelt ämne så stort och samlat.
Per Wickenberg. Holländskt kustparti, afton efter regn.
Oljemålning Paris 1841. Nationalmuseum.
Det är en skum sommarkväll efter regn. Stranden ligger mörk, båtarna,
som hissat seglen att torka efter skuren, stå orörliga som mörkgrå silhuetter
mot den ljusare grå himlen, där månen ännu ej förmår bryta igenom de
glesnande skyarna. Havet ligger orörligt och övergår i himlens jämna grå. Intet
ljud hörs annat än det sakta plasket av roddbåtens åror. En vek, mild stämning
av nattens stillhet, av naturen i vila.
Att det för svenska ögon ovanliga i detta målningssätt ej väckte odelad
förtjusning hemma i Stockholm - trots mästarens framgångar i Paris - är
ej att undra på. Arfvidsson i sin ovan omnämnda uppsats i Frej 1841 fann
himlen såväl i anordning som målningssätt ha "någonting mera eget än sant,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
