Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. I konstens huvudstäder. 1830--40-talen - 1. Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XIV.
I KONSTENS HUVUDSTÄDER. 1830-40-TALEN.
Under denna tid emigrerar den svenska konsten. Liksom fallet varit vid
mitten av 1700-talet utvandrar var och en konstadept, som kan rycka sig lös.
"Snart befinner sig hela svenska måleriet på främmande jord, sedan det så
länge vegeterat i den torra svenska jordmånen", skriver Wickenberg 1844.
Ungdomarnas väg går liksom förr genom Tyskland till Paris eller Italien.
Ibland stanna de, innan romresan äntrades, en vinter eller två i Paris, någon
gång dröja de där ett år på vägen hem från skönhetslandet bortom Alperna.
Och dessa vandringsår bli ofta nog avgörande för deras konstnärliga utveckling.
I Berlin har hellenismen inom arkitekturen nått sin högsta blomstring i
Schinkels verk. Rauch har utan att glömma de klassiska reglerna givit
skulpturen en måttfullt realistisk hållning. Klenze förvandlar Munchen till ett andra
Aten, där italiensk renässans trängt in vid sidan av grekiska former. Och
Cornelius hade skapat ett monumentalt måleri i konung Ludvigs stad.
Flertalet av de tyska romarna hade återvänt till sitt hemland, och flera
av dem blevo ledare för konstskolorna. Cornelius var bland dem idémåleriets
bärare.
Idéerna spelade för honom en större roll än målningen. Hans konst var
en tankens konst mera än handens. Huvudsaken var för honom konstverkets
poetiska och filosofiska innehåll, uttrycket för tanken - konstverkets utsida
ansågs däremot mindre betydelsefull. Cornelius medgav själv, att han i sina
monumentalverk avsiktligt undvek det måleriska såsom ej lämpligt för den stora
konstens stil och kompositionssätt.
Det ,dröjde ej heller länge, förrän oppositionen höjde sitt huvud. Den
gjorde sig hörd från Wilhelm v. Schadows skola i Dusseldorf.
Denna opposition uttalade som sin första grundsats att målaren bör kunna
måla, att han ej bör förakta färgen, då det just är genom färgen, han uttalar
sina idéer. Den sökte en fast teknisk grund för sitt konstnärskap och
uppställde gentemot tankemålarnas fordran på grandios stil och idédjup den gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
