Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. I Sverige 1820--1844. Gamla konstnärer och unga - 5. Landskapsmåleriet - Karl Samuel Graffman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE 1820-1844 353
orubbad. Fahlcrantz, skriver Nyström 1826, "är över nationalskillnaderna och
tillhör Europa". Dock kan ej nekas, att han "sett för litet konst och för litet
natur".
Akademiutställningarna ge ett par tillfällen till jämförelser mellan den
svenske mästaren och utländska målare. 1824 uppträder "herr Dahl,
landskapsmålare i Dresden" - katalogförfattaren fann sig vid detta tillfälle föranlåten att
upplysa allmänheten om, att "då hr Dahl är född i Bergen och således svensk
undersåte, har man trott sig äga en än större anledning att här exponera hans
arbeten". Det är inga norska landskap, han insänt, utan en utsikt av Vesuvius
och "en trakt i Schweiz". Samtidigt utställde Thomas Fearnley, "Kungl. Maj :ts
undersåte av norska nationen", och Jörgen Sonne, elev av danska
målarakademien. 1826 debuterade "hr C. Ezdorf, landskapsmålare ifrån Sachsen-Coburg,
nu vistande i Sverige", med norska och tyska motiv. Ezdorf utställde sedan
upprepade gånger - även svenska motiv – och kritiken påpekar olikheter
mellan hans naturskildring och Fahlcrantz’ naturdiktning. Fahlcrantz, skriver
Hammarsköld i Kometen 1826 och 27, målar "ett leende Arkadien", där
"allt andas sommar, värme, vällust och ett smäktande liv". Ezdorfs natur är
karg och njugg, orörd av vare sig "röjdning eller städning". Han "framställer
naturens odestil", Fahlcrantz "dess elegiska djup och innerlighet". När Dahl
sänder märkliga bidrag till utställningen 1831, söker Heimdal karakterisera
den norske konstnären och den svenske genom att önska Dahl "mera känsla
för färg och harmoni, förmåga att ur en ideellare synpunkt än den
porträtterande återgiva föremålet, det vill säga höja sig till föremålets idé". Ett
större mått av poesi vore med ett ord önskvärt hos den för övrigt utmärkte
artisten. Av Fahlcrantz åter önskas "mera natur" i ordets inskränktare
bemärkelse, mera karaktär av föremålet, "med ett ord mera prosa".1
Fahlcrantz har visserligen nu vågat överstiga Sveriges gränser. Han känner
sig uppfriskad av sina erfarenheter från Norge och Danmark, men någon
konstnärlig pånyttfödelse medföra de ej. Hans temperament förblir sådant det varit,
hans teknik likaså, han är naturpoet och idylliker, och hans mål är allt
fortfarande enligt samtidens åsikt att "emancipera konsten från sitt slaveri under
naturen".2
De yngre landskapsmålarna kunde ej undgå inflytande av
Fahlcrantz. Heidecken var den trognaste efterföljaren, Julin en
lovande akvarellist, Graffman den kanske största begåvningen.
Han målade romantiska stämningar, sjöstycken, eldstycken, månsken, storm med
dimmig, töcknig, regndiger luft, som poetiskt och hemlighetsfullt sveper om
klippor och borgruiner. Sina mest tacksamma motiv får han från Norge och
Skottland. Den bästa inblick i hans egenart ge hans teckningar, mustiga och
kraftfulla - han skisserar träd och terräng, ger naturens struktur med våldsam
1 Heimdal 1831, 28 maj ff. - 2 Freja 1840, n:r 2.
23. - Nordensvan. I.
Karl Samuel
Graffman, f. 1802, d.
1862.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
