Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Byström -- Fogelberg - 4. Fogelberg, hans klassiska tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260 GEORG NORDENSVAN
i längden, de senares vinna ju mera man examinerar dem. Naturligtvis finnas
konstnärer med mer och mindre blandning av dessa åtskilda förmögenheter."
I ovan anförda ord tecknar Fogelberg två av de typer, som i alla tider gå
igen inom konstnärernas värld.1
Han behöver ej gå långt för att träffa dem. I Byström ser han representanten
för den konst, för vilken formen är allt, och själv är han typen för de
konstnärer, som sträva efter att arbeta inifrån utåt, att i konstverket uttrycka en idé.
Fogelberg är den betänksamme sökaren, som trevar sig fram, beräknande,
försiktig, ihärdig, strängt självkritisk.
Den djärvhet, som samtiden fann i flera av hans alster, är ej ungdomens
djärvhet, som kullslår hämmande doktriner och ställer sig trotsande emot en
smak, som nått sin ålders gräns. Den är resultatet av mognad tanke, av ihärdigt
studium. "Fogelbergs mejsel", har Beskow sagt, "var doppad i förstånd."
Han uppräknar en gång de egenskaper, konstnären bör äga "för att få
talang",2 Dessa egenskaper äro: "ett oförtrutet arbete och studier från
ungdomsåren för att förvärva det man kallar det mekaniska i dessa konster (skulptur
och måleri); en sorts litterär bildning, en rik imagination och ett rent jugement;
men framför allt ingen lättja, ingen egenkärlek."
På inspirationen .- som hans samtida ställa så högt och tillbedja så varmt
- tror han föga. Gedigen konstbildning skapar goda konstverk.
Han behövde rundlig tid för att utarbeta en idé i sitt huvud. Han ändrade
sina skisser gång på gång, gjorde dem om och om igen. Men då han väl hade
idén klar och skred till utförandet, då visade han intet vacklande, ingen
osäkerhet.
Lugn jämvikt är den egenskap, som främst utmärker Fogelbergs verk,
reflexionen är hans skaplynnes mest iögonfallande drag.
Han har under en tid av betryck yttrat orden: "Välmågan underhåller och
föder själsstorhet, fattigdomen och nöden släppar och hopkrymper
själsegenskaperna och föder småaktighet." Motgångarna göra honom folkskygg och
otillgänglig, framgången ungdomlig, vänlig, god, "glad och rolig".
Nyström skriver i ett brev till Askelöf, april 1822:
"Fågeln hälsar dig. Han har nyligen druckit brorskål med de förnäma och
erhållit ett väl inpudrat brev från Silverperuken3. Är därför nu helt nyter och
skämtsam samt gör sina historier minst 50 procent längre."
Skämtet förstår han att använda både till anfall och till försvar. Han har
en vass tunga, men när gikten ej ansätter honom är han godmodigt älskvärd
och tål ganska pepprade yttranden av sina vänner.
Södermark bekänner - i ett brev av 1845 - att han ej kan undvika att
1 Brev till M. G. Anckarsvärd 19 juli 1828.
2 Brev till Fahlcrantz 29 maj 1825.
3 Överintendenten Fredrik Silverstolpe. Dennes bror, kritikern, kallades rektor
Silverpuckel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
