Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Den götiska rörelsen - 5. Kritiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GÖTISKA RÖRELSEN 227
Även Stockholmsposten har lovordat dryckeshornet som "en kostelig
klenod".
Och Sandbergs Valkyrior lovordas från båda hållen. Hammarsköld prisar
kompositionen som "ett förträffligt mästerstycke", konstnären äger djup blick
och skapande fantasi. Sandbergs Skade, Forsete och Tyr visa "precision i
uppfattning av mytens idé". Men Hasselgrens Ragnar Lodbrok i Valhall avfärdas
av Hammarsköld som "högst obehaglig och misslyckad", löjlig och full av
missteckningar. Ekmarck finner tavlan "platt och misslyckad". Silverstolpe
finner den främmande för publiken, men anser, att den visar överlägsen
färdighet, ren och skön stil i teckningen, rikedom och urval i gruppering, frisk
färghållning utan all strävan att blända.
Hammarsköld slutar, som han börjat, med att prisa fri tävlan inom konsten.
Han är övertygad om, att ledamöterna av vår Konstakademi fullt ut insett detta.
Göternas utställning, som hölls öppen ända in i augusti, väckte livligt
intresse, och att den "fördunklar alldeles målarakademiens" var en åsikt, som
Clas Livijn ej var ensam om, - denne grinare hade förut gycklat med "den
obäkliga nordiska kraften" hos Ling och med "gotomanin" överhuvud, och han
ondgjordes fortfarande över att galtar, bockar och "dylika osnygga djur"
ansågos värdiga att vid gudarnas sida införas i konsten.1
Utställningen besöktes av den kungliga familjen, och ryktet spreds att
konungen beställt ett dryckeshorn liknande det utställda och dessutom anbefallt
Fogelbergs gudars utförande i marmor för sin höga räkning.2
Det är i Fogelbergs konst, sådan den utvecklade sig efter långa års studier,
den svenska riktningen av det nya århundradets strävan till nationell hållning
och karaktär nådde sitt tillsvidare mest vägande resultat. Ingen av hans
medtävlare från de famlande försökens dagar utvecklade sig i götisk anda. Sandberg
utförde sina Valkyrior i olja och utställde dem på akademien 1820 men odlade
sedan ej den nordiska myten. Salmson blev medalj gravör och parisare, John
Breda kom snart in på det sluttande planet och förolyckades både som konstnär
och som människa.
Behållningen av den första utställningen - omkr. 440 rdr bro - anslogs
till ny tävlan, som ägde rum hösten 1819. Berggren och A. M. Malmqvist
blevo då prisbelönade för oljemålningar. Förbundets senare utställningar 1821
och 1822 lämnade inga spår efter sig i konsten.
Den lilla misstämningen mellan olika riktningars målsmän var snart bilagd.
Konstens fäder upphörde ej att visa välvilja mot ungdomen. Det är möjligt,
att - som John Böttiger antytt - det välbehag, varmed göternas utställning
1 Uttryck i tidningen Livet och döden 1816 och i brev 2 juni 1818. Se J. Mortensen, Clas
Livijn 1913.
2 Detta står tryckt i Götiska förbundets berättelse om utställningen, avgiven av dess
båda kommissarier, hrr Netzel och Spens, och daterad l juli 1818.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
