Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Den götiska rörelsen - 3. Den götiska tävlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GÖTISKA RÖRELSEN 217
utdömt, men båda funno Kraffts damporträtt avskyvärda. Och om de också
hade olika åsikter om arkitekturritningarna, så förefaller deras inbördes ilska
ändå tämligen omotiverad.
Med blidaste uppsyn förärade Ture Wennberg efter utställningens slut sin
publik en bukett av oefterhärmliga stilblommor. Innehållet i dessa "Strödda
anteckningar" är obetydligt - ett ord i sinom tid är dock påpekandet att
"ingen konstavdelning äger bestämda gränser av mer eller mindre betydlighet,,
så snart den av en ypperlig konstnär behandlas". För övrigt odlar T. W.
fortfarande sin originalitet i uttrycken. Han yttrar, att Heideckens tavlor visa,
"huru framställningen av ett behagligt landskap vinner lycklig framgång i
samma mån naturen följes", att skådespelaren och målaren Cederholm är en
"av talang och arbetsamhet länge utmärkt man, ännu icke inlåten inom cirkeln
av bekransade artister". Cederholm har varit och visar sig fortfarande vara
akademiens elev "med multiplicerade anspråk på rättvis hågkomst". Hambré
är "en grundligt underbyggd konstnär". Om Sandberg skriver T. W.: "Flitigt
bemödande skall visserligen med framgång kröna hans företag i oljemålning,
därtill hans första f j ät lämna anbjudande spår åt hoppet att honom med anande
tillfredsställelse följa." Och om Fogelberg: "En uppväxande konstnär, vilken i
dess första försök inlagt så märkliga prov av arbetande snille, äger i alla fall
anspråk på åtmärkning från konstnären, konstälskaren och allmänna välviljan,
om vilken den å konsternas bana, i företrädandes lämnade spår fiksamt trädande
ynglingen ännu aldrig förfelat."
Av elevernas arbeten slutligen "voro de flesta bevis på geni och applikation,
alla prov på håg och välmening".
I själva verket har "okynnesodjuret" nu blivit en så snäll gammal farbror,
så han kan inte leva länge. Men Hammarsköld är livskraftig, frustande
stridslysten och en oförskräckt gap åar e.
Den eljest ganska obetydliga utställningen 1816 får en viss glans tack
vare Byströms nya alster, hemsända från Rom. Denna utställning förvånar
genom en ovanlig rikedom på marmor. Hammarsköld utdelar lovord och
klander. Byströms liggande faun - ett motstycke till Backantinnan - kan ej
jämföras med Sergels eller med antiken, är snarare "en glättig, lysten och
halv-rusig italiensk bondedräng". Den stående Backus har vackra former, som tyckas
vara avlurade antiken, men föga mera. Däremot har kritikern med förtjusning
under flera timmar beskådat den dansande flickan med krans och fackla och
hos henne funnit "liv, grace, ungdomsstyrka och glättighet", dessutom "nästan
tadellös korrekthet. . . Allés atmet Harmonie."
Göthes arbeten "kontrastera" mot Byströms. Göthes sittande Backus har
vackra partier, men ställningen är slapp, benens "oungdomliga torrhet" måste
tadlas. Lika litet som denne Backus gör Venus skäl för sitt namn. Hon är
snarare en lantlig skogvaktardotter, karaktären är misslyckad, ställningen stel,,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
