Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Den götiska rörelsen - 2. Hammarskölds konsthistoriska föreläsningar - 3. Den götiska tävlan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GÖTISKA RÖRELSEN 215
- att i klar, idealisk åskådning omfatta sin egen värld och sin egen tid och
återgiva den i en utbildad konstarts sannaste prägel?"
Allt efterapande är i själva verket förkastligt. Den konstnär allena är inne
på rätt väg, ’’som med öppet sinne värderar all förtjänst och närer sig med
det förträffligaste från alla tider men i sina egna produktioner på ett originellt,
skönt sätt uttrycker sin egen ohämmade individualitet". Men sin forna rena
fullkomlighet kan konsten ej nå förrän folken återtagit sina förfäders "fromma
tro, oskyldiga seder, stränga grundlighet och ädla manlighet i ord och hållning".
Hammarskölds föreläsningar voro talrikt besökta såväl av konstnärer som
av övriga bildningssökande. Han anförtror Clas Livijn, att "de s. k. artisterna
fattade visserligen icke ett jota av mitt föredrag". Hans yrkesbröder inom
kritiken fingo, när dessa utkommo på trycket, anledning att påvisa oreda i
tankegången och att rätta de otaliga felaktiga uppgifterna, resultat av "slarvigt
tillägnad lärdom".1 Själv urskuldar han sig med att han haft "ytterst magra
notiser" att rätta sig efter, framför allt beträffande Sveriges äldre konst, och han
bekänner anspråkslöst, att han saknar förmåga att upptäcka och rätta fel i sina
korrektur. Hans framställning är nedskriven med glatt mod och rörande
självförtroende, och åtskilliga uttalanden - egna eller andras - äro utan all fråga
både träffsäkra och tänkvärda.
Han var också den ivrigaste smakdomare vid de utställningar, som nu
väckte kritikens "väderspänstighet" - hans eget uttryck och stavning.
3.
Som ovan är nämnt anlände Sandbergs, Fogelbergs och John Bredas bidrag
till utställningen 1815 först då denna pågått några veckor - Bredas Belisarius
ankom sista utställningsdagen. Denna "urtima exposition" bestod sig enligt
Ture Wennberg med en levande katalog, som dagligen vägledde allmänheten
med "slösande beröm" och "överljudande anvisning till beundran". Denne
frivillige förklarare ville - fortfarande enligt Wennberg - "äga anseende av
konstälskare men röjde föga kännedom om principerna i teckningen och
alldeles intet sammanhang med fria konsternas akademi". Mannen i fråga var
naturligtvis Hammarsköld. Han återgäldade T. W: s artigheter med påståendet,
att "hr W. må väl vara konstälskare, men konstdomare är han alldeles icke".
I sin kritik i Svensk litteraturtidning sysselsätter sig Hammarsköld
huvudsakligen men ej uteslutande med de konstverk, som ej äro upptagna i den
tryckta katalogen. Han lovordar Byströms Backantinna och Fogelbergs statyett
Den sårade Filoktetes - där konstnären i grekernas anda "låtit bisaker
vara bisaker och icke ägnat dem en utarbetning, som de ej förtjäna". Han
1 G. A. Silverstolpe i åtta artiklar i Stockholmsposten 1817-18, märket G. (P. A.
Granberg ?) i Svensk litteraturtidning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
