Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Den götiska rörelsen - 1. Dess uppkomst. Missnöje med akademien - Fredrik Silverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN GÖTISKA RÖRELSEN 211
om den gamla nordiska mytologien bleve införd och allmänt antagen i stället
för den grekiska". Den unge Oehlenschläger hade besvarat frågan j åkande. Och
han såväl som Grundtvig och efter dem professor Jens Möller förordade med
värme de nordiska myterna till behandling även i bildande konst. Unga målare
försökte, Eckersberg behandlade ämnet "Loke och Sigyn" 1810, året därefter
målade han i Paris "Hermod ber Hel att återlämna den döde Balder" och 1817
l Köpenhamn "Balders död" - detta ämne var bestämt av akademien, som
redan flera gånger förut valt nordiska ämnen för nya ledamöters
receptionsstycken och som 1814 infört föreläsningar i nordisk mytologi.
Närmast från Köpenhamn fördes denna götiska rörelse över i svensk
jordmån. Götiska förbundet, som bildades i Stockholm 1811 av kanslisten Jakob
Adlerbeth och några andra unga tjänstemän, satte som sitt mål att verka för
"upplivandet av de gamle göters frihetsanda, mannamod och redliga sinne".
Förbundsbröderna voro förpliktade till forskning i götiska sagor och hävder.
Kärnan i nordiskt skaldskap liksom i nordisk konst borde utgöras av
fornnordiska sagor och gestalter. Ytterst var förbundets mål "fosterlandets
upprättelse och nyskapelse".
Dess första livsyttring blev tidskriften Iduna, där Geijer i första häftet
(1811) offentliggjorde dikterna Manhem, Vikingen, Odalbonden m. fl. Kort
förut hade Atterbom i sin dikt Skaldarmal - i Phosphoros - gjort ett försök
att återuppliva de nordiska myterna.
Men inom den bildande konsten blåste ännu ingen nordanvind.
Inom konstlivet rådde stiltje, en avgjord dåsighet och slapphetstendenser.
Ingen utställning avhördes varken 1812 eller 1814.
Våren 1813 hade konstvärlden fått en ny styresman. Edelcrantz
hade lämnat sin plats som överintendent och akademiens preses
och efterträddes av Fredrik Silverstolpe, äldre bror till
kritikern, nuvarande rektor Gustav Abraham. Båda bröderna hade studerat någon tid
vid akademien i sin ungdom - Fredrik hade ämnat slå sig på arkitektur,
föredrog emellertid diplomatbanan, hade varit anställd vid svenska legationen i Wien
och i Petersburg, blev därefter försatt i disponibilitet och fann en anständig
reträttplats som konsternas högsta vårdare.
Trots dåsigheten kunde vid akademien spåras en viss oro under den lugna
ytan, tendenser till självrådighet och opposition både hos professorer och elever.
Akademiens skolor besöktes oregelbundet, de mera försigkomna eleverna infunno
sig sällan där - de togo sig i stället det oråd före att på egen bekostnad teckna
efter levande modell utanför akademien - ett tilltag, som måste upptagas som
ett underkännande av den akademiska undervisningen.
Denna privata modellskola, där man arbetade tre timmar dagligen, hade
bildats av Sandberg, Fogelberg och John Breda, f. d. elever, nu agréer i den
Fredrik
Silverstolpe, f. 1769, d.
1851.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
