Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Karl Johanstidens första skede - 8. Det romantiska landskapet - Karl Johan Fahlcrantz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL JOHANSTIDENS FÖRSTA SKEDE 203
sköld upptar med hänförelse läran om att naturens företeelser äro symboler
för mänskligt själstillstånd. En stor landskapskonstnär "uppfattar enheten av det
stora, mäktiga liv, som genomtränger hela naturen", målarens subjektivitet eller
lyrik ger hans verk hållning och karaktär. Hammarsköld ogillar vidsträckta
utsikter och vill ej ens bli påmind om något så trivialt som "vanliga
boningshus". Han vill i landskapet se "endast produkter av naturens egna organism".
Även Atterbom ogillar naturhärmning och vill i bilder ur sinnevärlden
finna en uppenbarelse av en högre osinnlig värld. "Hela den synliga naturen
är ju ett sinnebildsspråk. Den konstnär, som kan poetiskt - profetiskt - fatta
det, kan ock poetiskt måla."1
Teorierna gå igen i Thersners avhandling Om landskapsmålning (1828).
Landskapsmålarens egendom är hela naturen, dess storhet och dess ljuvhet,
dess jätteformer och jättekraft, skyhöga klippor, vattenfall, vulkaner, bergras,
översvämningar, elementen i uppror, det vilda och det trolska, brinnande skepp,
rysligt sköna skådespel, alla slag av hemskhet, men därjämte tillvarons och
naturens idyller, dess lyrik och ljuva melankoli. Årstidernas och dagarnas
stunder ge anledning till ständigt nya iakttagelser och till fantasiflykt. Författaren
uppradar en mängd exempel. Soluppgången skänker oräkneliga överraskningar,
men en kall morgon eller kväll är obehaglig för målaren, "ger ej den känsla
man önskar", middagstiden om sommaren är ej heller tacksam, solen ger då
föga skugga, men molnen kasta slagskuggor över marken. Solnedgången medför
en rikedom av skönheter, stunden efter solnedgången likaså, konstnären hänger
sig då åt en ljuv melankoli, åt känslofullt svärmeri över dagens och livets slut.
Och natten erbjuder månskensstämningar - "moln eller lätta skyar på ruiner,
palatser, återspegling i vatten".
Varje årstid har sin skönhet; särskilt påpekas, att den nordiska vintern
skänker konstnären stora ämnen. Vintern med snö och avlövade träd hade eljest
av de konstförståndiga blivit utdömd såsom ovärdig konstnärlig behandling.
Författaren - själv utövande konstnär - ger sina yrkesbröder en mängd
råd för komposition, val av synpunkt, behandling av luft, vatten, berg,
eld. Men konstnären bör ej ofta kopiera andras tavlor, han bör självständigt
se naturens skönheter, "söka en hög och ren stil, förenad av natur och sanning",
"studera sin konst hela sin levnad".
Det är ledsamt, men Thersner blev, trots sina teorier, en ganska klen
landskap ist.
Vildmarksromantiken hade haft sina företrädare bland
målare och tecknare i Sverige. Romantisk naturidyll och
naturpoesi fick sin främste tolk i Fahlcrantz.
Han var bördig från Dalarna, kom till Stockholm vid 16 års ålder, upp-
1 Uttryck i Atterboms brev från Rom 1818.
Karl Johan
Fahlcrantz, f. 1774, d.
1861.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
