Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Arkitekturen under det sengustavianska skedet - 2. Byggnader i Stockholm - 3. Herrgårdar: Piper, Bassi, Sundvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"upptakten till den rad av patricierhus, som Carlberg skapade under decenniet
1802-12". Efter en förödande brand tillkom då Södra Hamngatan i dess nya
skick, med en rad privatbyggnader av i huvudsak strängt enhetlig hållning
men detaljerna måttfullt omväxlande och väl avpassade, husen alla av lika
höjd – alltså långa horisontala linjer – alla i tre våningar, de flesta i sitt
yttre av mycket reserverad hållning. De mest förnämliga fasaderna fingo det
Carnegieska huset med en genomgående bunden kolonnad och det Smithska med
stor portal med fyra kolonner och däröver stora bågfönster och klassiska reliefer.
Tyvärr har den moderna andan ej skonat denna nobla och karaktärsfulla
stadsbild. Bredvid det Carnegieska huset har för ej länge sedan en sju våningar
hög affärsbyggnad trängt sig in. Sammanställningen av nytt och gammalt är
grotesk och smakbelysande.
3.
1700-talets herrgårdstyp har utbildats företrädesvis av Hårleman och Rehn.
Tidens smak och anspråk tala i dessa välproportionerade tvåvåningsbyggnader
med en oprydd, obruten fasad, en enkel portal, en låg fronton över mittpartiet,
mansardtak, fast och sluten silhuett, en viss monumentalitet utan minsta spår
av skryt.
Under århundradets senare del tillkommer en och annan klassisk detalj.
Portalen prydes med ett par kolonner, som uppbära en balkong, eller blir
fasadens mittparti med sin fronton kostymerat till en tempelfront med fyra
genomgående kolonner. Överraskande osökt inordnar sig denna klassiska insats
i byggnadens helhet, även där denna är av trä. De grekiska kolonnerna ha
återgått till sitt ursprungliga material.
Den italienska kasinotypen förekommer i åtskilliga varianter, än den typ,
som representeras av Gustav III:s paviljong på Haga – mittparti med osynligt
tak, omgivet av en balustrad, fasaden förlängd åt båda sidor av lägre flyglar –
än ett mittparti med en arkadräcka i. bottenvåningen mellan två framskjutande
flyglar av samma höjd som mittbyggnaden.
Ofta har fasadens mitt en absidartad utsvällning, omsluten i första våningen
av en lätt balkong och vid takkanten av en balustrad.
Utsvällningen har betingats av den cirkelrunda eller ovala salong, som utgör
byggnadens centrala rum. "Le salon en rotonde" – även kallad "italiensk
salong" – förekom i franska palats från 1600-talet och upptogs i svenska
byggen, även av de båda Tessin, som efter de utländska förebilderna placerade
salongen vid trädgårdsfasadens mitt. I de senare svenska lantslotten förlades
den gärna vid den främre fasaden, där utsvällningen då omslöt en vestibul i
bottenvåningen och en trappa upp salongen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
